Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hanna Malena, hvad skall detta betyda?“ Och nu satte
sig den lille skräddaren, slog de små spindelbenen i kors
och såg mäkta barskt på fästmön — det var så hans sätt:
qvinnorna blefve alltid mjukare, när de hade respekt för
husbonden. “Är det flickungen der som skall vara matmor?“
“Sådant svarar jag inte på... Men du har dåligt lag
att börja med. Flickan trilskar sig inte, om en talar
vackert med henne.“
“Skall jag inte vara hennes pappa! Då är hon
skyldig mig lydnad och vördnad. Skall hon inte passa mig
opp, när du går på arbete, och då får hon följa mitt behag!“
Men nu började lilla Hanna gråta och försäkra att hon
icke ville bli ensam med den stygge karlen, för hon såg
på hans ögon att han skulle skrämma “konvulsionsdöd“ på
henne.
“Tig, din lille krokodil — skall du störa mig, när
jag kommer på bosättning!“
“Hvad skall det betyda?“ inföll Hanna Malena, som,
trots sin höstkärlek till den s. k. skräddaren — egentligen
en splitter ny bekantskap — fann skäligt att tala ett
allvarsamt ord. “Skulle du redan komma på’bosättning ...
men det blir ingenting af. Då vi i förra veckan blef sams
på krogen att gå till presten i dag om lysningen, så sa’ jag
dig att du inte kunde få flytta till mig, innan vi fått
vigseln; och nu säger jag att det kanske är så godt att låta
alltsammans vara — jag har redan sinkat bort mer tid än
jag kan ta igen.“
“Jaså, Hanna Malena, du vill krossa mitt hjerta för
flickbytingens skull... Så får du väl slippa, ditt trilska troll,
att säga pappa — torka bort tårarna nu, och kyss mig!“
Men Hanna hörde ej på försoningsförslaget. Hon
idligen snyftade, tills modern hittade på att undra öfver hvad
herr Edvin kunde tänka om att Hanna så fördröjde sig.
Detta hjelpte. Hanna tog händerna från ögonen,
torkade dem och sprang ut så fort, att hon nära ramlat
omkull på sin blifvande pappas pick och pack, hvilket ännu
låg på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
