Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det kanske går på samma vis i dag. För att icke
bortskrämma eleverna med föreställningen om dryga pretentioner,
sätter jag icke mera ut “en filosofie kandidat“, utan
jag nöjer mig med “en studerande“ och i andra
upplagan heter det rätt och slätt “en ung man“. Med allt
detta har jag ändå icke in summa mer än sju elever.
Min högtidliga öfvertygelse är, att ingen eger en
ömmare och klokare mor än jag. Aldrig heter det: “Edvin,
hvarför har du bedragit min väntan? Jag hade ju i min
torftiga boning arbetat som en slaf för att hjelpa dig till
ditt mål, och du hade bestämdt fått lärareplats vid skolan
i * *, om du velat“...
Hur rätt mamma än skulle haft att säga allt det der,
så är det ändå en välsignelse att mamma icke har ett af
dessa modershjertan, som behöfva utgjuta sina känslor i
långa resonemanger. Jag vill tillägga, att jag vet det jag
nu kunnat vara på väg att blifva en rangerad karl i
landsorten; och, hvad bättre är, jag hade haft hopp om att i
min tur hjelpa, mamma, som på sitt lilla magra torp i
gamla Småland så väl behöft ätt ha en förnuftig son. Men
... se på det ordet, mamma — det innefattar endast tre
bokstäfver, och ändå utgör det stundom halfva summan af
lifvet. Här betyder detta men en kolossal vägg: på ena
sidan om den samma pligt, bröd och godt samvete, på
andra frihet, drömmar, förhoppningar, men litet bröd och
stundom äfven litet samvetskrupler. Nåväl, jag stannar ändå
på den sidan tills vidare, ty jag har bestämdt mer än blott
anlag för författarebanan; och hvad skulle det väl bli, om
man ingenting hade att arbeta emot — detta är som
första kapitlet i romanen.
Hur gerna ville jag ej uppfylla mammas önskan och
komma ner i sommar! Jag ser redan min ömma, trefliga
mor komma emot mig vid grinden, jag känner doftet af
syrenerna, njuter af filbunken i gröngräset och drager
redan i fejd mot hönsen och små grisarne... men, ack,
pengar, pengar... Tyst, tyst, jag hör min budbärerska komma
traskande med svar på mina annonser, om det varit något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
