Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
miste, eljest hade han nog nämnt det till öfverstinnan, som
då sagt eller gjort något annat. Men allt var lugnt, och
Edvin syntes för hvarje dag blifva mera gynnad af hennes
gunst. Han inbjöds till en eller annan afton för att spela
preference med henne sjelf, assessorn och tant Regina. Och
Fanny, som då fått en verklig vurm för spelbordet, det hon
förut hatat, tyckte att öfverstinnan med så god smak
tappade, att det såg ut som om hon på ett artigt sätt velat
öka lektionsinkomstema.
Efter maten blef samtalet allmänt och äfven enskildt,
men såsom Fanny tyckte talade man om alls ingenting,
emedan man talade om — hvad som helst.
Så nalkades tiden för den dag, då finska profetissan
utsatt sin sista mottagning.
Julia, som nere i flickornas rum hvarenda afton långt
in på natten lade patience eller spådde i korten om sin
resa, sin framtid, sin kärlek, m. m., sade till Fanny: “Det
kommer ej i fråga annat än att jag går ensam. Jag finner
nog tillfälle — jag måste ha det, ehuru det just är under
lektionstimmen. När jag väl är hemma, erkänner jag
genast för moster Oliva hela min dårskap.“
“Men på det viset“, invände Fanny, “får ju jag
ingenting veta.“
“Nå, det är ju detsamma: kom ihåg att det för mig
gäller helt annåt. Jag förebrår mig att jag har denna mani
och att jag ger efter för den. Men tag dig till vara att
likna mig — man har aldrig ro, när man jägtas af
begäret till denna hemliga kunskap.“
Fanny hade sin lilla strid. Hon ville gerna veta många
saker, men att få rå om lektionen ensam, var också något
värdt. Hon beslöt att finna sig.
Men hvad hände!
Just dagen före den 29 februari yttrade öfverstinnan,
då herr Edvin fattade hatten: “Ah, det var sant —
flickorna äro i morgon af assessorn bjudna på matinén i de
la Croix’ salong, men jag skulle önska att behålla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
