- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
233

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Öfverstinnan, alldeles öfverhopad med en mängd
anordningar för flyttningen, såg eller ville ej se. Men hon
tycktes icke vara nöjd, ehuru hon teg.

Genom dessa förhållanden bar det så till, att herr
Edvin och hans andra elev en dag träffades alldeles
ensamma vid lektionen. Assessorn var nu helt och hållet
affärsman och sprang dagen om för sin gamla flammas
skull. Hvad tid skulle han då ha öfrig att se efter om
andra flammor lågade i sky!

Eftef en månads och sju dagars bekantskap tyckte sig
Fanny hafva känt den unge språkläraren en hel evighet.
Det borde således icke vara svårt att språka med honom
på tu-man-hand, helst under en lektion, och ändå gick det
hvarken rätt eller galet, ty det gick icke alls, och sak samma
måtte förhållandet ha varit med honom, som endast
öppnade och nedfälde bokens permar.

Slutligen, sedan Fanny vridit sig sjelf och sin stol i
alla riktningar — man borde länge sedan ha börjat med
läsningen, som föregick samtalsöfningarne — sade hon tvärt;
“Jag är rysligt trögtänkt i dag. Det går icke ur fläcken
med något, det vet jag.“

“Kanske fröken önskar uppskjuta lektionen? I det
fallet...“

“Åh, jag vet ej... lektionerna ta ju snart slut. Jag
tycker icke om att tala engelska.“

Herr Edvin rodnade. “Ja“, sade han, “fröken slipper
snart både det afskydda språket och språkläraren.“

“Hvarför säga så... nu blir jag ledsen.“

“Än jag då, som sätter ett annat värde på minnet af
dessa timmar!“

“Det vill säga att herr kandidaten någon gång...“

“Det vill säga, min fröken, att för mig det vackraste
minnet aldrig blir annat än ett minne och att... Med ett
ord, det är bäst att lemna lektionen för i dag, då fröken
afskyr engelskan och då jag skulle handla mycket illa, om
jag fördjupade mig i den enda svenska, jag nu ville tala.“

I detta ögonblick hördes på en gång ett häftigt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free