Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvexlande prat af flerå röster från öfverstinnans sängkammare,
och omedelbart kom bud att fröken skulle stiga ditin
och herr kandidaten ursäkta att lästimmen blef afbruten.
Ack, så bekymrad Fanny blef! Men det stod ej att
hjelpa... Herr Edvid aflägsnade sig, utan att vidare hafva
uttalat ett enda ord på något språk. Men hans blick
hvilade med dröjande saknad och öm hänförelse på den unga
flickan.
Det var ingen angenäm scen denna, som Fanny fick
i utbyte mot den förlorade.
Hvem fann hon väl inne hos moster Oliva, förutom
Julia, som höll på med sin stora bekännelse? Jo, lilla
Hanna, hvilken helt enkelt kommit att i sin, stora nöd söka
upp de unga flickorna, som hon sjelf kände och hvilka herr
Edvin så mycket berömt. Men hon hade på samma gång
i förstugan träffat öfverstinnan och Julia, och det var en
riktig förbistring, helst Hanna påstod att hon äfven kände
den gamla frun sjelf, som låtit henne under två vintrar få
ny klädning och känger också. Men hvem hörde riktigt på
Hanna... Julia talade ord af kärlek, ånger och förtviflan
öfver att så ha sårat sin moderliga vän.
Öfverstinnan såg förskräckligt allvarsam ut. “Jaså,
mina fröknar, ni har verkligen stulit er ur mitt hus för att
på hemliga vägar... Men gå ned du, stackars barn, och
bed den gamla fröken ge dig frukost. Se’n få vi se!“
“Det var förkläde också som jag fick!“ upplyste Hanna,
småskrattande för sig sjelf, medan de sågo på henne. “Men
jag tänkte aldrig att den frun, som gick på utdelning och
gaf mig kringlor och linneskaf, då jag hade frosten i
fötterna, var mostern till de andra, som sökte finska frun och
läste herr Edvins annonser.“
“Jaså, mina fröknar“, fortfor öfverstinnan, sedan hon
blifvit ensam med de unga flickorna, “ni ha icke haft mer
aktning för mina åsigter om detta olycksbringande
charlataneri! Och ni har till och med under er första utflykt åt
Dufgränden sett den person, jag antagit som er lärare, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
