Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Huru — moster Oliva skulle känt...“
“Enfaldiga barn, har ni kunnat föreställa er att något
får passera här, som icke jag känner? Du, Julia, hade så
länge tiggt vår enfaldiga Regina att i största tysthet få
besöka madam Thor eller fru Kåre, att jag, för att fullständigt
bota dig och lilla våpet här också, beslöt att skapa en
tredje profetissa...“
“Skapa?“ utbrusto begge flickorna på en gång.
“Visserligen, era tokor! Icke kunde jag väl vara säker
på att ej Julia, med sin medfödda djerfhet, skulle finna
utväg att besöka, d. v. s. låta förrycka sig af någon bland
dessa sibyllor, som ockra på enfalden, lättrogenheten och
begäret till det ofvernaturliga. Jag ville emellertid icke att
detta skulle ske, och jag beslöt derför att sjelf i egen
person blifva profetissa, sedan jag först, förstås, genom vår
kära Regina låtit er få adressen äfven till madam Thor,
som jag visste vara död... Ja ja, gån icke baklänges, mina
fröknar, och gapa icke så der som om ni toge mig för en
riktig trollpacka... Mins ni icke att ni första gången i edra
onda samveten blefvo rädda för den bekanta rösten? Jag
hade ärnat att allvarsamt skrämma upp dig, min kära Julia,
och sedan visa dig, genom din fästmans bref som redan
kommit mig tillhanda, huru mycket spådomskonsten vore
värd att lita på; men jag afstod den gången från min plan,
emedan jag märkte att jag ej hade tillräckligt välde öfver
uttalet.. Nå, kommer ni er före nu?“
Fanny hade gömt sig ända inne i innersta vrån. Julia,
som stod midt på golfvet, sade stammande: “Ack, hvilken
lexa... hvilken lexa... Men denna sista gång... var det
ej då den rätta finska frun?“
“Den rätta finska frun — en hederlig, men obemedlad
enkefru — har länge varit under mitt beskydd, och af
tacksamhet lånade hon mig det ena af sina två rum. Jag
hade hoppats att ni ej följt frestelsen andra gången... ja,
jag kunde verkligen hoppas det, eftersom du borde ha
varit lycklig, Julia! Då jag det oaktadt märkte din oro,
skickade jag er under assessorns beskydd på konserten; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
