- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
242

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

solen genom de små smutsiga fönstren titta in och helsa
dem med några vackra strålar, skimrande öfver de ödsliga
väggarne och tillika skänkande dem nog dager för att kunna
sköta om sina sjuka lemmar. En del syntes med svarta
linnetrasor i händerna sträfva att göra något slags förband,
under det andra vredo ståltråd till burar, täljde pinnar till
leksaker eller vid de små fattiga moln, som den usla
knastertobaken i lerpipan genom de långa mödosamma
smackningarne uppbringade, gjorde sina betraktelser öfver den
tunga och enformiga gången af deras lif, hvilket tydligt
kunde förstås af de utstötta meningarne, såsom: “Inte kan
alla vara födda till folk“ ... “En del menniskor ska’ både
lefva och dö i smutsen“... “Stor sak — det lider, medan
det skrider“ ... “En gång väl i grafven, slipper en frysa
och sörja för brödbiten“ ... o. s. v.

Hvilken sorglig filosofi! Det är icke förtviflans: det är den
medfödda eller förvärfvade undergifvenhetens. Och likväl
veta de att alla äro bröder . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I den andra baracken funnos endast tvenne varelser.
Den ena var en gammal förskräcklig qvinna, som förde ett
helt olika språk. Hon hade icke liksom sina grannar gjort
lifvet till en filosofisk uppgift — tvärtom måste hon ha
gjort det till en verklig skärseld både för sig sjelf och
andra. Hon presenterade sig såsom en ättling, om också en
hårsmån på sidan, af en mycket stor och högmodig slägt,
öfver hvilken hon läste så många ve, att håret, såsom det
heter, kunde resa sig på hufvudet vid att blott höra henne.
Jag förmodar att hon icke alla dagar utstod med detta lynne,
men nu var det hennes onda dag, ty gikten höll henne
fängslad så att hon ej kom ut att tigga. Dertill var både
snuset och tobaken slut, och kaffe hade hon icke sett på
tre dagar. Måhända vär dock hennes utomordentligaste
lidande det, att hon ej fått tag i någon, som velat bära ett
af hennes vanliga s. k. bref till den högmodiga slägten.

Vid andra ändan af detta slags bedröfliga galleri satt,
till hälften upprätt, på en något drägligare bädd och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free