Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket begriper jag att fruntimret väl icke gått hit bara för
att gapa på folk, utan för att underrätta sig om deras
behof, och mina, det vet Gud, ä’ både många och trängande
... Jo, så var det att förestånderskan förlossa våra öron
från ungens eviga pip, och nog hade den skäl alltid att
pipa, samma morgon som mamsell Clara blef knipen af
polisen för ett litet skrin, som hon hade gömt i halmen. Jag
tror ändå att hon allt kunde uppgett en medbrottsling, en
persedel, som gudbevars skall vara fästman åt henne; men
hon teg som en död, otäckan, bara för att göra harm åt
andra ärliga menniskor, som velat hjelpa polisherrarne till
deras rätt, då en kanske också kunde haft en spottstyfver.“
“Förestånderskan“, hviskade den sjuka flickan, “kan
berätta Claras historia. Fröken känner den gudskelof inte.
Det fins så många slags frestelser, och det är godt för den,
som inga har haft; men när jag nu blir så lycklig att
komma i en riktig säng på sjukhuset, kännes det alldeles
som om jag skulle ha ett slags tungt ansvar för att jag tar
emot en sådan välgerning, då ingen ännu vet huru det går
med det ömkliga barnet. Förestånderskan kan ej annat än
tröttna opp. Gud hjelpe mig, jag kunde ju ändå ingenting
göra för gossen... och — ja, det svider i mig att säga
det... men om den lille har Clara i sin egen sorg och
nöd icke haft någon vård.“
Den milda samvetsömma själen såg så upprörd ut, då
hon gjorde detta erkännande, som om hon velat bedja icke
blott Gud, utan hela verlden om förlåtelse för Claras synd...
Jag erfor senare, att denna utvalda själ blott en kort tid
ännu var underkastad tidens bekymmer; och jag är säker
att hon till och med in i dödsstunden förebrådde sig att
hon skulle komma till en så fullkomlig lycka som den hon
då gick till mötes, medan de, som voro henne dyrbara,
ännu lefde qvar under kampen.
Bilden af denna unga flicka har jag aldrig förgätit, och
dock återstod att göra bekantskap med en ännu vackrare
och högre bild af en sant kristlig qvinna. Thomas à Kempis,
sin tids pröfvade filosof, säger att “Kristus har många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
