Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så olika det lilla lefvande skelettet på baracken, lifnärdt
af barmhertigheten, att man, om man sett dem tillsammans,
med möda skulle hafva trott att de tillhörde en och sammå
menniskorace — sedan då att de kunnat vara ännu
närmare förbundna.
“Således“, sade den unga frun, och hennes lifliga blick
spelade öfver mannen, “således följer du mig verkligen på
spektaklet i morgon? Jag hade ej velat be dig, men då du
erbjuder dig, så är jag mycket lycklig.“
“Man har väl ej en beundrad och älskvärd hustru för
att jemt hålla henne inläst hemma!“ Detta var ord väl
valda för den, till hvilken de sades, men tonen släpade och
i ögonen röjdes ej minsta lif.
“Ah, du är då för mycket intagande i qväll! Men du
vet, min vän, att sedan din helsa icke mer förlikar sig med
utelif om aftnarne, min högsta glädje är att vara hemma
helst då vi såsom nu få vara på tu män hand. Det är
förtjusande!“
“Ja, det är synnerligen angenämt“... Kammarherrn vred
något på lampan. Han var en man af medfödd artighet
och ville icke låta sin rika hustru, som höjt honmn, den
fattige adelsmannen, till sin närvarande ställning, se hur
han gäspade, hur förtvifladt ledsamt han hade under dessa
“förtjusande“ aftnar.
“Du tror ju icke“, återtog hennes nåd, “att jag gör
ett offer af att lefva hemma — snarare är det ett sådant
då jag någon gång lemnar dig. Det kän hända så mycket.“
“Ja, jag vet, min lilla du, att du i din oroliga ömhet
är svartsjuk på allting, på... månen till och med.“
“Huru — hvad menar du?“ Hon rodnade starkt.
“Naturligtvis ingenting annat än ett skämt. Vill du
att jag ringer, så att vi bli af med det här men
Lundgren är ju efter tidningarne?“
“Clara kan taga bort.“
Kammarherrn ringde med en något häftig och skarp
klang. Hans fingerspetsar hade säkerligen denna nervösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
