Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Följande dagen, strax efter middagen, klagade
kammarherrn öfver en stark hufvudvärk; och då hans hustru
något senare kom på ett nytt besök i hans rum, sade han
till henne:
“Hör på, min engel, du får verkligen förlåta mig: jag
kan omöjligt följa med på spektaklet, men jag har skrifvit
ett par ord till vännen H., som med tacksamhet emottagit
uppdraget att bli din kavaljer.“
“Ack, min älskade, det hade du icke bort göra:
sannerligen jag det velat.
“Om du yttrar dig så, blir jag bestämdt sämre. Denna
gudomliga musik, som du är så egnad att fåtta...“
“Smickrare — jag måste väl fara då... men icke sant:
du förlåter mig ju, om jag icke hör musiken, utan endast
tänker på dig.“
“Det är illa gjordt. Men lika mycket“, tillade mannen
med ett leende, alls icke beräknadt att kunna tolkas, “jag
förlåter dig snarare detta, än om du blir hemma.“
“Ack, du sjelfuppoffrande menniska, vet jag icke hur
du vantrifves utan mig! Det är ju sant, att en öm hustrus
uppmärksamhet aldrig kan bli för enträgen?“
“Tyst, min vän... jag tror att du redan har din
riddare här... Ja, sannerligen är det ej han. Gå nu och gör
dig så vacker och så lysande att du fördunklar alla de
andra damerna.“
3.
Kammarherrn låg qvar på soffan i sitt eget rum,
lyssnande efter vagnens börtrullande. Så snart detta ljud nått
hans öra, ringde han och befalde Clara inbära tét,
eftersom Lundgren var borta med hennes nåd. Hennes nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
