Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du varit qvickare i vändningarna, hade den dragit in ännu
fler, och hennes nåd hade inte misstänkt sin herre och
man för sådan frikostighet.“
“Men, vet du, Calle, jag är väl belåten med att det
tog slut, för det var ändå inte just rätt.“
“Nå, hvad för orätt skedde — han begärde ju inte
något af dig, och om han det gjort, så hade det varit
precist detsamma, för du skulle inte mer våga att bli mig
otrogen, än du skulle våga att gå in i kyrkan nattetid och
stjäla. Nej, nej, den som älskar mig, är allt säker för fara.“
“Ja, af kärlek till dig.“
“Det förstås, men af fruktan också. Du begriper nog
att en sådan karl som jag skulle hämnas grufligt. Jag
skulle så förkasta, förakta, nedsätta och förstöra dig med
vrede och hån, att du skulle bli uslare än det uslaste stycke
på gatan — och se’n finge du tid att ångra dig.“
“Hvad du kan vara fasligt ryslig!“
“Jo jo men, jag är den jag är! Men nog om det, som
aldrig sker... Det är vackert härinne. Så ville jag bo,
om vi kunde komma med en viss behållning till ett annat land
och bli herrskap. Jag skulle rätt så väl taga mig ut som
herre som många andra“... Han kastade sig i den lilla
soffan, hvilken hennes nåd nyss innehaft.
“Nej, för all del, sitt inte i hennes nåds egen soffa...
Men, herre lefvande Gud, hvad vill detta säga — det går
i trappan, och ingen vagn har hörts... Det är
kammarherrns röst... Fort i herrans namn genom dörren“...
Clara störtade till dörren åt förstugan och hann att släppa
ut sin älskare, som smög bakom mellanväggen till en öfre
trappa, just då hon åter kom ut med det påtända ljuset —
man hade förblifvit i skymningen efter brasan.
Hvad dröjer du efter, menniska, och hvad var det för
spring i dörren?“ frågade hennes nåd kärft, men dock med
ganska matt röst, under det hon, stödd på sin mans arm,
kom in i sängkammaren.
Hon hade känt sig illamående, men af fruktan, att
släppa hem sin man på förhand — han hade velat gå för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
