- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
265

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin mans böner! Om hon det gjort, skulle han utan tvifvel
blifvit henne en långt trognare make än han sedan varit.

“Om“, yttrade hon ändtligen, utan att svara på hans
förebråelse, “om du endast ville gå in på att vi finge göra.
den föreslagna resan till Italien öfver vintern, skulle jag
glömma och förlåta allt och blifva dig en hustru så tålig,
så kärleksrik...“

“Ingen resa tillsammans! När färden sker, reser jag ensam.“

I detta ögonblick inträdde betjenten och
tillkännagaf att en karl — han visste ej rätt hvad för slags person
det kunde vara — först bedt att få tala med hennes nåd
om en vigtig sak, men sedan tillagt att det kanske vore
bättre, om han finge träffa kammarherrn.

“Låt honom komma in andra vägen!“ svarade
husbonden. Derefter yttrade den äkta mannen: “Det här är
ingenting för dig.“

Hennes nåd reste sig tvekande... “Men han sade ju
att... att...“

“Jag önskar bli ensam!“ Det låg ett maktspråk utan
appell i de korta orden.

*



Ensam vorden, gick kammarherrn att taga plats i
soffan midtför den yttre dörren och så att eldskenet skulle
lysa på den främmande. En aning sade honom hvem det var.

Strax derefter presenterade sig samme person, som vi
en gång sett emottagen i hennes nåds sängkammare den
aftonen, då det dyrbara armbandet försvann. Han var klädd
ungefär lika ståtligt som då och hade samma djerfva, att
icke säga oförskämda min.

“Hvem är ni? frågade kammarherrn kallt.

“Jo, jag är en person, som allt har rättighet att yttra
ett ord och som också skall yttra det, för jag är inte rädd
af mig — jag är inte rädd för någonting.“

“Icke ens att bli tagen som tjuf?“

“Nej, inte ens för det. Ty att bli tagen och öfverbevist,
det är två olika ting... Eljest var mitt ärende att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free