- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
270

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vigda, innan... Ack, käre, käre Calle, hur skall jag väl
kunna löna din ömhet för det du förlåtit mig allt!“

“Prata inga dumheter, min lilla Clara — du vet att
jag alltid haft en oegennyttig kärlek för dig, och jag skall
vara en så trogen far för ditt barn som för våra egna, om
vi få några. Men inte behöfver du sörja, om det inte kan
bli lysning och vigsel, innan det andra sker, för mitt ord,
det vet du, är som banko... så fort du kommer till helsan,
så resa vi från Stockholm. Vi kunna fara anständigt — och
se’n ha vi i behåll det, som jag nog vet att du särskildt fick,
såvida du ej vill, förstås, att vi ska ha något hvar för oss.“

“Jag nekar inte för att jag af kammarherrn fick
något för barnet, och hur stort förtroende jag än har till
dig, Calle, så tänkte jag ändå att det var bäst att jag satte
ut de pengarne hos någon.“

“Och det hade du hjerta till, älskade Clara, utan min
vetskap!“

“Kanske var det inte rätt, men jag har så länge känt
herr W. och handlat i hans kryddbod.“

“Åh, gudbevare mig, säger du herr W.? Passar du
dig inte, så blir du snart straffad för din misstro till mig.
Det kan hvar dag väntas att han slår vantarna i bordet“...

Slutet på förhandlingen blef naturligtvis penningarnes
uttagande från en säker hand och öfverlåtande på den
tillkommande äkta mannen. Stackars Clara, hon var mer
bedårad än någonsin! Men förblindelsen varade tyvärr icke
rätt länge.

En morgon var Gylling försvunnen, sedan han äfven
roffat med sig allt hvad Clara egde af något slags värde.
I stället hade han qvarlemnat följande bref:

“Din usla varelse! Hur har du kunnat tro att jag skulle
kunna gifta mig med dig, åtminstone innan du utstått allt
det, som du ensam bör lida för?

Mins du hvad jag sade dig en qväll om hur jag skulle
handla, i fall du vågade vara mig otrogen? Jag har lockat
kammarherrn till uppgörelse och dig till att lemna mig
pengarna, allt efter uppgjord plan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free