Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Farväl med dig! Jag reser inte bort. Kanske förbarmar
jag mig öfver dig en gång, då du gått igenom det
straffet, som jag bestämt för dig. Till dess våga hvarken
söka mig eller be mig om något! Du är ensam i verlden,
förkastad och föraktad, kammarherrn är långt borta, men
du har qvar din hämnande vän
Frans Gylling.“
Detta förräderi krossade Clara så djupt, att hon
nedsjönk i förtviflans svartaste natt. Två gånger var hon nära
att taga lifvet af sig, men då beröfvade hon sig ju den
enda möjligheten att få återse sin usla idol. Hon tänkte
ej på synden, ej på Gud, icke ens på sitt barn: hon tänkte
blott på den “hämnande vännen“ och huru långt han kunde
vilja att straffet skulle gå.
Så sjönk hon, sjönk steg för steg, och ändtligen kom
den stund, då hon ej mer kunde betala för något nattläger
och då hon, i ordets fulla mening utstött från de dörrar,
som stängdes efter henne, måste söka ett sådant på
baracken, der hon snart gaf lifvet åt en varelse, som hon tyvärr
nästan hatade och hvilken hon öfverlemnade åt allt elände,
medan hon sjelf strök omkring på alla håll för att blott få
se Gylling.
Men hon fick ej se honom förrän en afton då hon
skulle smyga in i sitt provisionella hem, någon fattade henne
hårdt i armen. Det var Frans Gylling... Clara sjönk på
sina knän och sökte omfatta hans.
“Tyst!“ sade han vildt och brådskande. “Ditt elände
skall snart vara slut, om du lyder mig och vill bli en
ångerfull hustru.“
“Du skall få trampa mig under dina fötter, bara du
förlåter mig.“
“Åh, nej, det kan vara nog... Hurudant är barnet?“
“Grufligt... jag har en svår synd på samvetet — jag
har inte skött det, och ingenting har jag att klä’ det med.
Jag svälter sjelf och tänker bara på dig.“
“Se der har du två riksdaler!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
