Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlusta oss först på Ladugårdsgälet och sédan på
Djurgården — när vi ä’ så fina, kan vi låta se oss hvar som helst,
tänker jag... Kors, huru lillan skall skratta och muntra sig
på ängen, och jag spelar som fisken i vattnet, bara du
är nöjd.“
“Jag — när var jag då annat, käre Janne! Jag vore
väl den, otacksammaste menniska under solen eljest, jag
som fått så god man i dig, och lillan se’n... Men i alla
fall kan en bli ännu nöjdare, och derför ska vi nu riktigt
roa oss!“
“Rätt så, Marie! I morgon ska vi för visso lefva i ett
sannskyldigt himmelrike på jorden.“
“Det är säkert. Vi ha nog länge tänkt på den här
dagen och det himmelriket. Inte blir det många som se
lyckligare ut än vi.“
“Nej, det skulle jag tro!“
2.
Följande morgonen, sedan alla slags ceremonier, som
angingo toiletten, blifvit vederbörligen iakttagna, och de unga
makarne högtiden till ära ätit hvetebullar till kaffet, stodo
de färdiga att ge sig af, under det de vexelvis beundrade
hvarandra och tillsammans föllo i hänryckning öfver lillans
första lång-kjol, rosenröd som hennes egna knubbiga kinder...
Men det är ej lustfärden vi skola bevittna, blott
återkomsten.
De hade försvunnit utför hällen med spänstiga och
hoppfulla steg.
Klockan 11 på aftonen hördes de med tung och
släpande gång åter träda in i sitt lilla hem.
“Ställ korgen ifrån dig“, sade Marie med kort halfhög
röst, och drag upp täcket på vaggan, så att jag får lägga
flickungen ... Kors, hur du står och fumlar — kan du då
aldrig få upp täcket.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
