Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Så konstigt att vi just hade samma öde! Jag träffade
tre gamla kamrater från den tiden jag läste mig fram för
presten, men de låtsade inte se att jag ville räcka fram
handen — de var blefne gesällherrar, de också. Tjenar
en bara pengar, så blir en snart herre, åtminstone om
söndagen... Men nu går jag och lägger mig utan mat,
eftersom det är första gången sedan vi blef gifta som du varit
afvig emot mig.“
Nu föll Marie i häftig gråt och bedyrade sannfärdeligen
att det var henne precis som om hjertat blifvit
förvandladt till en sten i bröstet. Hon kände icke igen sig sjelf,
ty elak hade hon aldrig varit, men nu visste hon blott att
hon rakt inte frågade efter något och att ingenting mer i
hela verlden kunde glädja henne, om icke att få trampa
sönder alla garneringarne på Sofies kjortel.
“Men din egen var ju bra!“
“Bra — det vet jag visst! En gammal upplagad trasa,
inte vidare än att jag knappt kunde få fram fotterna under
den. Såg du inte huru Sofies släpade på alla kanter och
huru hon med handskar så fina, som jag vet inte hvad,
nöp upp kjorteln än fram och än bak. När hon gick förbi,
slog hon till på köpet med parasollen öfver kapporna, så att
dammet flög kring mig — den otäckan!“
“Det är så godt att vi lägga oss och komma sams
om att aldrig mer gå på himmelriks-sökning utomgårds.“
“Åh, det behöfver vi inte komma öfverens om! Aldrig
går jag mer ut och sväljer tårar för andras skull. Nej,
bevars — låt oss sjunka ner i dyn, tills den står oss öfver
hakan.“
“Akta dig, Marie, nu blir det för mycket! Jag märker
nu grannt hvad det är för ett trolskt tyg som kommit
öfver oss. Det är afundsamhet mot andra — men den får
vi lägga bort, annars gå vi till förstörelse ... begriper du
det!“
“När vi glömt bort den här dagen, om en kan glömma
den, blir det väl bättre. Men nu veta vi då så mycket
som att himmelriket inte fins bland gröna buskar, ängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
