Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket beundradt, låg skrynklig och ihopkastad på skifvan.
Sängen bäddades ej annorlunda än med täcket påkastadt,
och soporna tillätos ha sin fulla frihet på golfvet...
“Jag kan då rakt inte begripa dig, Marie“, sade Janne
en afton med en släng af riktig husbondeton, “men jag vill
låta dig veta en sannfärdig sak, att hellre än jag kommer
hem i en sådan här ryslig vantrefnad, går jag på krogen,
dit mången af kamraterna vill dra mig — der slipper jag
åtminstone att se sura miner.“
“Ja, gör det — gå du på krogen och låt mig och
barnungen svälta! Det är väl ingen dag för bittida, kan jag:
tro, att du börjar göra som andra kräk till karlar, söm
förnöja sig sjelfva, medan de låta hustrun sitta hemma ocn
suga musten ur väggarne —jag är beredd på allt.“
Janne väntade likväl ännu ett par veckor, innan han
gaf vika för den mäktiga åtrån att få sig en treflig
stund. Han tänkte att Marie nog skulle låta de varningsord, han
utsått, gro i hjertat, så att han finge tillbaka den bästa
trefnaden, den som han förut njutit i sitt lilla hem med
henne och barnet. Men förgäfves väntade han: Marie
visade sig stucken, då han gjorde någon anmärkning, och
ändrade ingenting.
“Så må hon sitta der!“ sade han för sig sjelf.
Härmed var gärdet uppgifvet, och Janne gjorde sin
debut inom krogstugorna, der han såsom en sällsynt gäst
emottogs med en utmärkelse, som särdeles smickrade
honom. I början efter den ingångna förändringen var Marie
alltför stolt att yttra något, men då hon afton efter afton
fick sitta ensam och mannen slutligen hemkom i ett något
för bullersamt eller lycksaligt lynne, utbrast hon ändtligen
en qväll:
“Hvart tänker du att detta skall bära hän?“
“Jag tänker, att om det inte bär rakt till himmelriket,
som jag en tid trodde, då jag med all makt ville göra mig
en glad dag för att qväfva sorgen öfver dig, så bär det
väl åt...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
