Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaser och neglikskorgar, på bästa sätt är ordnadt, sitter fru
Marie mycket grannt klädd, med långa lockar och
himmelsblå mössband, helt ensam, hållande Dagbladet i handen.
Medan hon suger i sig en sockrad apelsin, studerar hon
flitigt annonserna under rubriken “Diverse“ angående
personer, hvilka ha för afsigt att inackordera sig i ett “bildadt
hus“, der man kan “räkna på ett angenämt umgänge“.
Hon hade emellertid ännu icke hittat något
tillfredsställande, då dörren öppnades och vår vän f. d.
tegelslageriarbetaren från Hvita bergen inträdde, klädd ungefär
som en af dessa bedröfliga kavaljers-imitationer hvilka man
ser återgifna på teatrarne till publikens förlustelse.
“Nå, Marie, har du funnit medel att täta läckorna i
kapitalet? Hade jag fått sätta opp rakstugan, som jag ville,
så hade det stått bättre till för oss än det redan gör.“
“Jo, du skulle kunnat sköta en rakstuga, du, som
aldrig, sedan vi fick det stora arfvet, velat göra något annat
än ursinnigt roa dig från morgon till qväll... Tänker du
att jag inte vet, att du spelar kort, du, och att du blir
lurad af dina gamla kamrater, som du borde ha föraktat.“
“Var så god och gör inga klagomål — det var jag,
inte du som fick arfvet. Och då lillan dog straxt i början
och vi inga barn ha, som kan klaga på att en förstör
deras; så är jag i min goda rätt. Men du, Marie, som köpt
dig allt onödigt i verlden och som gått på spektaklet två
gånger i veckan med dina kaffevänner, du bör ha riktigt
samvetsqval för det du kostar mig så grufligt.“
Nu föll Marie i en paroxysm närslägtad med
konvulsioner.
Janne, den beskedliga “sjåten“, blef rädd, sprang efter
vatten, började gråta som ett barn och anklagade sig att
ha dödat sin kära Marie. Men saken var den att han —
som han sade — hade blifvit retad förut.
“Jag vet hvem som retat dig!“ snyftade Marie. “Du
har kastat ögonen på ett ovärdigt stycke, som bor tvärt
öfver gatan — och du tänker kanske på skilsmessa från mig,
din lagfarna hustru?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
