Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6.
Det är under en höstnatt vi titta in genom fönstret
till ett rum, der några få, mera löjliga än nyttiga
öfverlefvor finnas efter den försvunna glansen.
Mannen och hustrun hålla nu icke på att kyssas och
gråta eller skratta och kyssas, de kollationera icke ens sina
minnen af den gladaste dagen från deräs lysande period.
Det går starka orkanbyar af bittra ord, svordomar och
anklagelser öfver deras läppar. Man hade haft auktion på
sista härligheten och nyss nödgats krypa in i en verkligen
ömklig tillflykt.
Den eljest så fromme Janne var som en retad tiger, och
Marie å sin sida utgjorde en mer än passabel tigrinna.
Slutligen öfvergick striden från ord till handgemäng...
Hvilken syn!
Vi vända oss genast bort från denna dystra höstnatt
för att se hur det artar sig på vintern.
7.
Snö öch hagel slå oupphörligt på rutorna till en
vindskammare vid Rörstrandsgatan.
Aftonen är temligen långt framliden. Marie sitter och
arbetar på någon grof sömnad, mannen ligger påklädd på
sängen och sofver, såsom hon tror.
“Detta blef då slutet!“ mumlade den nu helt stilla
qvinnan. “Hvilken ryslig olycka rikedomen var för oss, som i
fåvitsko tänkte att den skulle vara allt annat... Han dricker
visst nu, stackarn, när han får något, långt värre än när
vi bodde i Hvita bergen. Konstig och nedtryckt är han
också, mer än jag begriper... Måntro jag kan få honom
att kläda af sig?“
Hon steg upp och gick fram till sängen.
“Janne, det blir sent — jag skulle väl ha en plats jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
