- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
290

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

också. Stig opp nu snällt och drag af dig rocken, medan jag
bäddar!“

Janne steg upp, utan att säga ett ord. Han var icke
alls drucken, och han drack mycket sällan, äfven då något
bjöds honom, fastän Marie trodde att hans besynnerlighet
kom häraf. Han hade ej heller sofvit. Men det var ett
behof för honom nu för tiden att endast tiga och på sitt
sätt grubbla. Hvarken han eller Marie kände namnet på
detta onda. De hade aldrig hört, och om de än hört, skulle
de ändå icke ha begripit orden: melankoli, hypokondri eller
ens mjeltsjuka. Janne var “konstig“, och Maries största
fruktan var att den konstigheten kunde föra honom på
dårhuset, en inrättning, som hon väl kände.

“Hvad gör du“ — utbrast hustrun häftigt — “jag
tror du vill ta hatten och gå ut?“

“Visst vill jag det. Jag somnar ändå inte.“

“Det kommer deraf att du är trött på att drifva och
göra ingenting. Jag säger inte detta som förebråelse, Janne
lille — långt derifrån — men, herre Gud, om du bara
ville försöka att arbeta, skulle du få se...“

“Börja inte att reta mig med den gamla visan, för då
säger jag dig att du liksom sist inte får höra af mig på
ett par dagar. Du kan tro mig, att det den gången var
bara ett halmstrå som skilde mig från sjön... Vill du att
jag går ner mig?“

“Nej, Jesus, inte för allt i verlden! Förstår du inte
att jag talar för ditt eget bästa... Kan du alls inte bli
riktig menniska igen?“

“Nej!“

“Vill du det inte då?“

“Nej!“

“Det är visst och sant att jag kan bli rädd! Och det
kommer alltsammans af det stygga spelraseriet, som du var
i under sista tiden. Men, käre Janne, om jag nu också kan
ensam arbeta till födan för oss begge, så tänk på att jag
kan bli sjuk och att du dessutom nödvändigt måste bota
dig genom att ta i håll med något!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free