- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
293

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Åh, herre lefvande Gud, tycker du det... Låt oss nu
ta hvarandra i famn, Marie, och söka glömma dessa tre
årens tokerier! Men komma vi på grön qvist igen, så låt
oss aldrig mer söka glädje ute bland folkhoparne.“

“Nej, visst inte, fast de aldrig mer kunde verka
menligt på mig.“

“Inte på mig heller, det svär jag på — men det kan
inte roa oss. Om vi ännu en gång gå ut med lillan och
korgen, så ska vi söka oss en sådan fläck, der vi kan ha
vår fred och vår glädje för oss sjelfva“....

*



En dag gjorde mig händelsen bekant med madam
Marie. Hon var då en fullkomligt lycklig hustru i ett
tarfligt, men ytterst väl ordnadt och trefligt hem samt moder
till tre små raska gossar. Hon och hennes man bergade
sig då ganska bra. Han var nykter, godlynt och utmärkt
arbetsam, hon aktningsvärd och sträfsam från morgon till
afton. Deras hem låg icke nu i Hvita bergen, utan på en
liten vacker plats ej långt derifrån.

Det hände sig en gång att vi fördjupade oss, madam
Marie och jag, i ett helt filosofiskt samtal angående den
fattiges förmåga att vara lycklig med ringa tillgångar.

“Ja, men så är man inte alltid“, sade Marie, “och
ibland är man lycklig utan att veta det — man går öfver
ån efter vatten.“

“Hvad menar madam Marie?“

“Det skall jag förklara" ... Och hon berättade. mig
nu sin egen och sin mans historia, den hon slutade med
en innerlig öch varm tacksägelse till Gud, som borttagit
icke blott rikedomen, utan äfven dårskapen, och gifvit dem
tillbaka det himmelrike, som de förut icke förstått att
värdera: ett arbetsamt lif och ett förnöjsamt sinne.

Marie har tusen gånger rätt — och måtte Gud i sin
godhet upplysa många på samma sätt vilsekomna i de
farliga labyrinter, som en större eller mindre rikedom
framtrollar för dem, hvilka ej förstå dess rätta bruk!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free