- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
297

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

smärta, ju tåligare du bär det kors din frälsare pålagt dig,
desto mera skall jag älska och välsigna dig från den verld,
der — jag tror detta med visshet — goda andar ha en
blick på de älskade, som de qvarlemnat.“

Cathrine Louise svarade ingenting. Det unga hjertat
var så fullt af lidande och outsäglig ångest, att orden ej
ville komma upp på läpparne.

“Säg då, min dotter, ligger det ej en himmelsk tröst
i det jag sade dig?“

“Jo, ack, jo... Men det är mycket, mycket för tidigt
att ännu tänka på min ensamma framtid.“

“Visst icke ... Och du måste befria mig från den
fruktan, som nu kommit öfver mig, att du icke blir den
ödmjuka och goda qvinna, som jag trott mig ha bildat för de
pröfningar, som kunna vänta dig.“

“Jag vill bli god och ödmjuk inför Gud och
dig, moder! Men kan jag vara ödmjuk mot hvar och en, som vill
orättvist såra mig?“ Hon höjde de sänkta, fuktiga mörkblå
ögonen, från hvilkas dimma en blixt framljungade.

“Ja, mitt dyra barn, äfven i dessa slags pröfningar är
det nödvändigt att visa mildhet. Mildheten afväpnar ofta
dem, som äro orättvisa, men aldrig vreden och stoltheten.“

“Skall jag då vara en mask“, frågade hon, “den hvar
och en får trampa på?“

“Nej, icke så... de milda, de ödmjuka ha ju äfven
sin värdighet, och deras sätt att draga sig undan en
förolämpning är ej maskens viljelösa tålamod: det är en
förnuftig och ädel varelses lugna besinning.“

“Men om... om... Då en ung flicka är fattig och
utan beskydd, finnes så många slags förolämpningar. För
en stund sedan t. ex. mötte jag på gatan en ung herre.
Han betraktade mig så länge, så uppmärksamt att jag var
nära att bli mycket ond.“

“Hans blick var då forolämpande... djerf?“ Och den
arma moderns röst darrade.

“Ja, jag tror det. Och jag tror också att han skulle
ha tilltalat mig, om icke en annan ung man kommit efter.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free