Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cathrine Louise mycket för vacker, mycket för väl klädd
och med alltför god hållning att vara detta fullkomliga
ingenting, som hon väntade.
“Och se här min son!“ tilläde grefven, inom sig ledsen
öfver att det stackars barnet säkerligen åter skulle träffas
af en dödande likgiltighet.
Men, nej — grefven, och grefvinnan i synnerhet, trodde
icke sina ögon, då man fick se Ludvig ordentligt stiga upp
och med en anstrykning af artighet icke blott göra en af
sina korta bugningar, utan derjemte räcka handen åt den
främmande unga flickan och fästa sina ögon på henne med
ett sådant uttryck af innerlig godhet att, med ett ord,
grefvinnan blef stum af förvåning. Men förvåningen skulle
än mer ökas. I detsamma grefve Ludvigs stora mörkbruna
ögon fästades på Cathrine Louise, gick en färgskiftning öfver
hennes ansigte, och hon tog liksom i häpnad ett steg
tillbaka.
“Ni känner igen mig, ser jag, liksom jag strax kände
igen er!“ Derpå tillade han, vänd åt sin mor: “I höstas,
dagarne efter sedan jag kom hem, träffade jag fröken
Mannerkrantz, just då hon mycket upprörd kom ut från en
skolinrättning och strax derefter besvärades af en
annan flanörs näsvisa uppmärksamhet.“
“Och det såg du, som ingenting ser!“ inföll grefvinnan.
“Jag hade glasögon vid det tillfället, mamma, och då
jag dessutom märkte att den för mig obekanta unga flickan
syntes mycket rädd för den forskande och ihärdiga
uppmärksamhet, som förföljde henne, erbjöd jag mig att följa
henne hem, ty ehuru jag ej är gammal, visste jag nog att
mitt utseende skulle öfvertyga henne att hon ej löpte fara
vid att anförtro sig åt mig.“
Cathrine Louise smålog åt honom, och hennes blick
lät honom tydligt förstå, ätt hon varit mycket nöjd med hans
beskydd, helst han ej vidare talat till henne under den
korta vägen och gjort sin afskedshelsning utan en enda
fråga, som kunnat sätta henne i förlägenhet.
Man påminner sig att Cathrine Louise kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
