Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grefvens faderligä mildhet ej kunde försona: den ena var
det stora afstånd, som Eugenie lade emellan dem, då det
deremot skulle hafva känts så ljuft att få språka med en
jemnårig; den andra en icke just sårande, men grufligt
plågsam likgiltighet, som grefve Ludvig visade henne, han,
som i första ögonblicket varit så vänlig.
Hvarje afton efter en i förödmjukelser tillbringad dag
— ty hvilket arbete hon än anförtroddes att utföra,
misshågade det alltid grefvinnan — anropade hon på knä sin
älskade moders ande, att uppehålla henne och att låta
hennes tålamod ej taga slut. Det kändes verkligen stundom
som om denna bön vore mycket nödvändig.
Tyvärr kom också, långt förr än hon tänkte det, ett
sådant tillfälle.
Men dessförinnan upplefde hon under ett par veckor
några aftnar så ljufva, att hon hoppades det de skulle gifva
henne mod att tåla allt.
Det var nemligen nu en tid, då grefvinnan vår mycket
borta på supéer och baler, dit hon förde med sig fröken
Eugenie, som för dessa tillfällen blef mildare, emedan
Cathrine Louise kunde göra henne tusen småtjenster och
verkställa en mängd arbeten åt henne äfven under natten.
Till och med grefvinnan insåg stundom, att den unga flickan
bättre än kammarjungfrun arrangerade vissa saker och nedlät
sig derför ibland att emottaga hennes ifriga bemödanden.
Sedan, då damerna rest, fick Cathrine Louise servera
té åt den alltid vänlige gamle grefven och, förstås, äfven
åt grefve Ludvig, som naturligtvis, trots sin mors ständiga
böner och förebråelser, aldrig bevistade någon bal och
dessutom på sådana särskilda qvällar stannade inne, så att det
blef en trio, hvilken kom Cathrine Louise att glädja sig
som ett barn, ty dessa timmar buro stämpeln af den
ljufvaste husliga frid.
Grefve Ludvig, eljest mycket tystlåten, talade då många
vänliga ord, och ibland när grefven, trött af plågorna i sin
fot, slumrade in vid brasan och man för den skull sänkte
rösten, låg det ett tonfall i hans halfhviskning, hvilken var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
