Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här der mammas stod. Jag har min soffa som förr. Och
sedan... låt se — om jag äter mycket lite, bör jag kunna
lefva på... ja, på cirka 16 skilling om dagen. I fall jag
syr flitigt, förtjenar jag minst 28 eller 30 skilling. Sedan
jag då betalt tvätt, ljus och hvarjehanda smått, skall madam
Salgreh ha det öfriga för hyran.“
“Stackars barn, än om arbetsförtjensten tryter?“
“Just för det fallet, eller om jag blir sjuk, skall jag ha
en sparkassa i beredskap. Jag lefver nog på 12 skilling
om dagen. Det blir 4 skilling i behåll.“
“Nå, Gud ske lof, mod fattas icke! Och så länge mitt
hufvud kan hålla sig uppe, blir det allt råd. Jag går nu
och hör efter arbete... Men om här skulle komma bud
från gref...“
“Här kommer intet bud — och i alla fall försonar
mig ingenting annat än om grefvinnan sjelf... men det är
öfverflödigt att bry sig med den saken.“
“Än om unga grefven då...“
“Han — åh, han kommer visst icke. Han såg knappt
på mig, då han gick ut med modern, och jag tror att han
var litet missnöjd med mig; men det kan jag också bära,
ehuru...“ och Cathrine Louises ögon blefvo åter fulla af
tårar.
“Bra, fröken — skall en vara modig, så är det inte
värdt att vara det till hälften!“
Emellertid gick dag efter dag och vecka efter vecka
ända intill slutet af maj under ett oerhördt sträfsamt lif
för den unga flickan. Ingen kom och afbröt hennes
ensamhet, och slutligen berättade hennes vänliga värdinna, då
hon en gång varit åt en viss trakt, att hon sett vid
förbigåendet af den grefliga boningen att hela fönsterraden
utefter var kritad. De hade då säkert länge sedan rest till
något af sina gods på landet.
I början hade Cathrine Louise lidit mycket, mer än
hon ville tillstå för sig sjelf, öfver denna glömska, som hon
dock hade bort vänta. Men vid närvarande tid hade hon
upphört att gråta. Stoltheten hade qväft smärtan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
