- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
318

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag hade först svårt att fatta nyheten i min idé, men
slutligen blef jag så förtrogen med den, att jag beslöt resa
hem och utröna hvad jag kunde göra för att se den taga
en annan, en ännu säkrare form.

Ty värr fann jag vid återkomsten till hemlandet min
mor helt och hållet förändrad till helsan. Min far
deremot var bättre...

Se här nu närmaste anledningen till detta bref.

Min goda mor, som i mycket nu tänker annorlunda,
beder er genom mig att ni ville göra henne den glädjen
att, då hon nästa tisdag skickar sin vagn in efter eder,
komma och förströ henne från sin trånsjuka, ty annat är
det ej. Min far förenar sina varmaste böner med hennes,
och i fall det kunde vara något att göra afseende på, skulle
jag förena mina med deras. Jag bör blott tillägga att, som
Eugenie rest hem för att gifta sig, ni är desto nödvändigare.

Om ni nu icke i en påkommande häftig paroxysm
reser ifrån oss, så ha vi ännu qvar en del af eftersommaren,
en hel hop sköna dagar, på hvilka det kanhända blir
tillfälle att få anförtro er min vackra idé, den som räddade
mig från min apati och som bidragit att äfven gifva mig
kroppens helsa. Få se om ni känner igen mig.

                                                 Ludvig D—felt

Under nära en timme stod gumman, tåligt med psalmboken
i hand nere i förstugudörren och väntade, men sedan
hon väl tio gånger slagit parasollen upp och ned och
aftonsången ungefär kunde vara slut, steg hon upp.

Cathrine Louise gick häftigt af och an på golfvet.
Hennes kinder glödde, hennes ögon strålade och hon föreföll
den gamla ordentligt öfverjordiskt skön.

“Hvad i Herrans namn har händt?“

“Grefvinnan... grefven... han — jag kan icke
förklara det, men om tisdag kommer grefvinnans egen vagn.
Stackars grefvinnan är ej frisk nu, och de vilja ha mig
tillbaka. De bedja mig derom... o, hvad jag nu blygs
öfver min häftighet!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free