Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oläst, och jag var redan inom sjelfva portgången men vände
genast åter, i mening att säga något, som jag glömt, då —
i stället för den bekante vännen, hvilken redan med sina
långa steg vek om hörnet — jag hastigt mötte fruntimret
i grå kappan, som utan allra ringaste krus fattade tag i
mig, när jag litet harmsen ville skynda tillbaka.
“Vänta“, sade hon i häftig och afgörande ton, “jag
måste tala med er!“
“Icke nu — för all del icke nu! Det är sent och
dessutom...“
“Hvad betyder det — en författarinna bör väl ej sky
ett äfventyr; och ett fruntimmer med någon verldserfarenhet“,
tillade hon stolt, “bör lätt fatta att här icke är fråga
om en person från gatan. Jag har väntat er i närheten
af komministerhuset, ty jag ville tala med er.“
“Men om jag icke vill? Och jag kan försäkra er, att
jag är ganska obenägen för en tête-à-tête så här dags, helst
i en portgång... Säg mig ert namn och kom igen i morgon,
om ni så behagar!“
“Så ömkligt!“ svarade hon med en ton af fullkomlig
öfverlägsenhet. “Jag undrar hvad ni, som är hemma hos
er sjelf, har att befara. Med mig är det helt annat...
Se“ — hon slog upp kappan — “se, jag är i full baldrägt!“
Jag varseblef i mörkret — de argandska lyktorna voro
icke alls att jemföra med de nuvarande gaslyktorna —
något slags hvit toalett, men den tycktes mig ingalunda kunna
representera ens den anspråkslösaste baldrägt.
Emellertid fick jag äfven se en skymt af den obekantas
ansigte, och det var så ungt, så vackert och i synnerhet
så ytterligt fint, att jag häpnade öfver att en sådan varelse
under en så sen och kall afton kunde befinna sig ensam ute.
“Ni skall således ändtligen höra mig?“ frågade hon.
“Jag måste väl, om det ej kan uppskjutas till i morgon.“
“Omöjligt! Ni vet icke hvilka ansträngningar jag haft
för att hitta det här ögonblicket. Dessutom är det, som
jag nu har att säga, snart sagdt... Jag vill endast be er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
