Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ni nästa vecka alla dagar läser i Dagbladet annonserna
om rum. Ni får då någon morgon se annonserad en
våning i staden“... Husnumret nämdes... “Gå dit! Den
innehafves af en förnäm enka med två döttrar; och som hon
vill uthyra lokalen, nekar man er visst icke att se alla
rummen: de äro sex. Men skulle man göra några svårigheter
med ett af dem — det tredje från salen — så knacka
hastigt på! Jag bor i det rummet och skall nog veta att
öppna. Min mor har då rest åt landet, så att vi få tid
att språka... Ni kommer bestämdt — ni lofvar ju detta
åt den djupt olyckliga Eugenie?“
“Jag skall infinna mig, ehuru jag ej fattar hvad jag
kan göra för er.“
“Ni kommer kanske tyvärr aldrig i tillfälle att göra
något annat för mig än afhöra mitt förtroende och
möjligen klandra mitt beslut. Men hvem vet: en dag torde jag
måhända åberopa er som vittne på att jag sagt till er hvad
jag skall säga den dagen, då ni kommer att se på rummen.“
“I alla hänseenden“, yttrade jag, “ha vi nu det
närmaste att tänka på: ni kan icke gå ensam till staden.
Dröj några ögonblick, medan jag hemtar min jungfru för
att följa er. Jag bor lyckligtvis på nedra botten.“
“Gör så, om ni vill, men jag är aldrig rädd för något,
som kan träffa mig utomhus.“
Jag lemnade henne, men hann ej långt inåt gården,
förrän jag hörde steg flygande utåt gatan. Jag skyndade
att se efter. Det var hon, som försvann med en fogels
hastighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
