- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
324

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gälde förmodligen jungfrurna och betjenten). “Lofvade
icke dessutom värden att inhibera annonsen? Komma flere,
så säg att den varit inne genom ett misstag och att inga
rum här bli att bese före slutet af nästa vecka!“

Jag stod verkligen handfallen, men föresatte mig att
icke försumma mig nästa gång.

Hvem hade jag egentligen sett den der aftonen?
Naturligtvis icke den döda fröken Eugenie. Ett misstag eller
ett gyckel hade egt rum, ty en vision kunde jag icke få
det till, äfven om händelsen passerat på den tiden, då jag
läste Spiess’ mystiska spökromaner — och en vision var
det icke heller, såsom mina läsare få se af det följande,
hvilket, efter denna inledning, utgör sjelfva dramat, som
med allt skäl kan kallas:

En familjhemlighet.

1.

Ändtligen en dag stod annonsen åter inne, men det
var hvarken den nästföljande eller derpå följande veckan,
utan först vid början af den tredje.

Jag begaf mig till staden och det redan bekanta
huset, men kände stor fruktan att äfven denna gång bli
emottagen af den vindögda jungfrun, som säkerligen skulle
ansett lämpligt att ha sagt mig, att rummen redan voro
upptagna. Lyckligtvis var det ej hon som nu öppnade
tamburen, utan betjenten, hvilken, upptagen af något slags
bestyr, vårdslöst gaf mig tecken att gå in, mumlande ett par
ord om att der vore fruntimmer förut der inne.

Förtjust att finna vägen fri, trädde jag dristigt på och
befann mig nu i en stor sal, der allt likväl, från det
dammiga pianot till de dammiga blommorna i fönstren,
tillkännagaf att här saknades en ordnande hand — och detta
röjdes ännu mer i tvenne sällskapsrum till höger. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free