Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husmoders öga måtte icke nyss ha hvilat på alla dessa
eleganta och dyrbara föremål.
Min uppmärksamhet fängslades snart af ett halfhögt
samtal mellan två damer, som befunno sig på tröskeln till
ett herr-rum, hvilket utgjorde det fjerde rummet.
“Det här“, sade det äldre af fruntimren, troligen till
sin dotter, “skulle allt passa din man rätt bra, min vän;
och förmaken äro också mycket syperba, men salen fasligt
mörk.“
“Det kunde väl hjelpas med en ljusare tapetsering,
men då jag icke får se sängkammaren, så är det som om
jag ingenting fått se; och nog är det harmligt att, då fru
friherrinnan är så pass frisk, att hon kan vara uppe, det ej
får tillåtas personer att ens glänta på dörren.“
“Du hörde att husmamsellen sade, att baronen icke
törs blottställa henne för någon rörelse.“
“Rörelse — skola andra lida för det att det fins
damer, som ha sådana nervsjukdomar hvilka äro för mycket
konstiga att ge ett helt simpelt namn... Och derför, vet
mamma, gå vi så godt härifrån utan att tänka på att fästa
oss vid våningen.“
Och herrskapet gick.
Sedan lyckan nu gynnat mig så att jag åtminstone för
något ögonblick fick vara ensam, skyndade jag öfver salen
och genom ett litet kabinett, vid hvars ända det sjette
rummet låg — således sängkammaren.
Snart skulle jag då få veta om den okända damen,
som kallat sig Eugenie och gifvit sig utseende af en ung
flicka, ännu boende hos sin mor, var en och samma
person som våningens innehafvarinna.
Jag knackade hastigt på dörren, utan att ge mig tid
att besinna hur förlägen jag skulle bli, om jag finge se ett
främmande ansigte. Nå... jag var ju ute att hyra rum.
“Ack!“ utbrast hastigt en röst inifrån, och jag hörde
hur en lätt hand tog åt rigeln.
“Herre Gud“, ljöd en annan röst, “inte skall friherrinnan
öppna — baron har ju bestämdt sagt...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
