Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur genomförskräckt han blir... Nå väl, du kan vara
alldeles lugn, min vän! Långt ifrån att jag skall säga till
detta fruntimmer att jag stundom är för mycket excentrisk
att anses rätt klok, skall jag i stället säga henne att jag är
lika förnuftig som hon.“
Man kan ej föreställa sig, med hvilken skärande ironi
det sista yttrades. Men hastigt undergick hon någon
förändring... “Fixera mig icke så!“ sade hon till mannen,
vid hvars blick hennes egen, såsom det tycktes, genom
något slags magnetism hängde fast. “Jag blir rädd“,
mumlade hon sakta, “räddare till och med än du är för mig.“
Det är icke möjligt att beskrifva den blandning af
vrede, qval, afsmak, sorg och förödmjukelse, som lästes på
baronens starkt utpräglade ansigte, der alla muskler voro i
hård spänning, liksom hvarje nerv i hans varelse syntes
vara i den starkaste vibration. Jag såg nu, hvad jag förut
icke gifvit akt på, att han var en man af ovanlig skönhet,
och just nu visade han sig på ett sätt, som måste tilldraga
honom en intresserad uppmärksamhet äfven af en opartisk
betraktare.
Han hustru, som förrådt en instinktlik fruktan, tjusades
allt som blicken blef mild. Slutligen, liksom under en
förtrollning, kastade hon sig i hans armar; men då vek han
något tillbaka. Det syntes, att om han älskat henne i
helsans och lyckans dagar, så var denna kärlek nu antingen
slocknad eller hämmad.
“Bernard“, sade den unga friherrinnan med tjusande
ödmjukhet, “låt mig ha min vilja fram — tillåt mig att
bedja detta fruntimmer, som uppriktigt taladt, visst icke är
någon modist, att stanna qvar en eller ett par timmar!
Det skall bli en omvexling och göra mig godt att få
samtala med henne, och du kommer icke att ångra din
tillåtelse — det lofvar jag.“
Baronen behagade nu hedra mig med en artig
bugning; och med en röst, som alls icke påminde om de små
föregående scener, hvari jag förut hört honom, sade han:
“Var god och stanna, om ni behagar! Men min hustru är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
