Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkerhet utröna hvarifrån denna brusande glädtighet egentligen
härledde sig. Men hon blef lika tvärt allvarsam och med
detsamma blyg och förlägen. Med en obeskrifligen skygg
blick såg hon sig omkring... “Tro icke“, sade hon sakta,
“att det är något farligt med mig just nu, men jag blir
alltid rädd, då jag skrattar, ty jag skrattar aldrig med, utan
mot min vilja; och blir jag en dag fullkomligt frisk, vill
jag aldrig skratta — det finnes något hemskt som gömmer
sig bakom löjet.“
Under vårt samspråk, som under senare perioden fått
en så sorglig, ehuru belysande prägel, hade tiden lidit långt
fram på middagen. Jag såg på pendylen.
“Min mor kommer hit i dag!“ sade hon. “Jag skall
kanske omtala för henne det råd, ni gifvit mig och som
jag ej är obenägen att följa. Just i dag syntes mig min
man mildare och mer deltagande än på länge.“
Jag försökte stärka henne i denna tro, ty det måtte
nu vara sannnig eller vanvett i hennes idé, så skulle denna
sida af hennes själssjukdom säkert röra honom.
Innan hon hann att tillägga något mera, kommo lätta
steg från salen in mot hennes rum... “Det är min mor,
som redan är här. Hon får icke så à apropos se er och
veta att jag rådgjort med en främling. Tack, tack och
farväl!“ Hon räckte mig med stora tårar i ögonen begge sina
händer. “Gå den här vägen! Jag tror bestämdt att jag
följer ert råd, men ni skall deremot lofva att åtminstone
icke på ett dussin år berätta hvad ni här hört och sett.“
Hastigt och trovärdigt lofvade jag det hon begärde, men
jag kände en så djup ångest för henne, som gifvit mig hela
sitt förtroende, att det icke var mig möjligt att, fastän jag
aldrig mer återsåg henne, glömma denna uppenbarelse af
ljus och mörker...
Några dagar senare var våningen verkligen uthyrd och
det unga paret rest; och jag trodde mig aldrig få någon
upplösning på denna hemlighetsfulla tilldragelse, då längre
fram i tiden tvenne särskilta händelser gåfvo mig denna
upplösning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
