- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
338

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om vi med eftertanke ge akt på förhållandena i lifvet,
så synas för våra naturliga ögon vissa händelser taga ett
tvärt och afgörande slut, och vi känna oss dervid lika
otillfredsstälda som då en dikt ändas, innan vi blifvit rätt
införlifvade med dess afslutande. Men följa vi uppmärksamt
lifvets krökningar och vändningar i alla dess besynnerliga
labyrinter, så hitta vi ofta, då vi minst tänka derpå,
upplösningen på en händelse, som fordom intresserat oss i
allmänhet, och ofta äfven upplösningen på de allvarliga gåtor
och aningar, som inkräktat en stor del af vår själsfrid.

3.

Det var en ganska trivial tillfällighet som fyra à fem
år efter de händelser, hvilka i det föregående blifvit
berättade, återknöt mitt minne med dem.

Se här första scenen, i denna epilog:

Jag hade annonserat om en husmamsell, och bland de
sökande infann sig ett fruntimmer, hvars utseende påminde
mig om någon, som jag förr sett — men hvar? Hvar hade
dessa korsande ögon väckt min uppmärksamhet? Hon hade
för öfrigt något djerft och obehagligt, som icke var
gynsamt för en närmare transaktion. Emellertid, efter som hon
var så envis att beskrifva huru hon i åtta år tjenat på
samma ställe hos en matmor, hvilken trott sig aldrig kunna
umbära henne, emottog jag betyget, som hon trugade på
mig, och granskade det flyktigt. Men hunnen till
underskriften, vände jag mig hastigt om för att låtsa bättre se
mot dagen, men egentligen för att dölja min glädje, ty
namnet under detta betyg var just ett, som jag förr uttalat:
det var nemligen friherrinnan Adelaides namn som gift,
och fruntimret var samma person som första gången öppnat
för mig och visat så föga sympati för mina frågor.

Följande samtal uppstod nu:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free