Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de svarta krusflorsbanden på hennes hatt gåfvo
tillkänna att hon var nära slägt med sin ledare, hvars hatt
också var täckt af sorgflor.
Utan att då känna igen honom, tyckte jag att det var
synd om den lilla; och eftersom jag satt ytterst på bänken,
makade jag åt mig så att hon, stående på den, fick en
plats, som tillät henne att se.
“Nu är det riktigt bra, pappa!“ yttrade barnet. “Jag
skall säga Ketty att jag ser mycket bättre här än hos
henne... Men kan inte också du sitta, pappa?“
“Jag håller fast dig ändå, min lilla Adelaide!“ svarade
han. “Men tacka nu den frun, som var så god och gaf
dig rum... Hon kände din mamma!“ tillade han saktare
med en egen tonböjning.
Då jag nu betraktade honom närmare, igenkände jag
genast baron Bernard von M. Han syntes blek och
nedslagen, men alltid lika vacker och med ett vida intelligentare
utseende än fordom. Jag hyste en liflig önskan att
han skulle säga något mera, ty en erinran om det förflutna
kunde icke komma från min sida.
“Kände du min mamma?“ frågade den lilla.
“Jag tror nästan, men jag är icke rätt säker derpå.“
I detsamma uppstego flera personer för att på närmare
håll få se början af fyrverkeriet, då baronen lyckades eröfra
en plats bredvid sin lilla dotter.
“Naturligtvis“, sade han, med en artig och uttrycksfull
bugning, “är jag icke igenkänd. Jag deremot erinrar mig
fullkomligt väl en dag, då jag alls icke visste med hvem
jag talade, men då jag likväl bönföll hos er att ge min
hustru goda råd. Ni gjorde så. Jag har derför också
länge önskat att träffa och tacka er. Mellan den dagen
och denna ligger för mig en hel verld af glädje, men ock
en hel verld af sorg.“
Han hade med så mycken takt halkat öfver det
generande minnet af vårt första möte, att all förlägenhet å min
sida försvann och jag kände mig som med en gammal
bekant. Om han deremot med ett enda ord vidrört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
