Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisning. När brottet väl är ådagalagdt väntar han sig inga
svårigheter. Brottslingen rannsakas och dömes mera som en
symbol för brottet än som brottets lefvandc subjekt, hvilket i
hvarje särskildt fall kräfver särskild uppmärksamhet.
Den ideella princip, som besjälar domarens lifsgärning, är
det allmänna rättsmedvetandet, hvilket han representerar. Han
bär rättvisans svärd, som måste hållas blankt och utan fläckar.
Brottet skall straffas, så lyder lagens imperativ. Från att gå
utanför den gifna och regelbundna relationen mellan brott och
straff hindrar honom hans straffrättsliga teori lika väl som
hans yrkesmässiga öfvertygelse. Hans ämbetsifver och hans
samförstånd med det allmänna rättsmedvetandet, hans psyko-
logiska bildningsbrist och lagens enkla straffbud, allt sugge-
rerar honom i samma riktning, allt samverkar till ett lika
villigt som ofrivilligt förbiseende af alla komplikationer, af
alla moment, som kan göra rättsproblemet inveckladt ut-
öfver själfva brottets bevisning. Hans öfvertygelse om den
brottsliga viljans frihet låter sig ej grumla af småsaker.
Hvad jag här yttrat kan ju synas som en öfverdrift, och
jag vill ej förneka, att de senare åren medfört allt flere fall,
då rättens uppmärksamhet riktats på lagöfverträdarens sinnes-
beskaffenhet, hvarom det växande antalet dylika till medicinal-
styrelsen inkomna ärenden bär vittne. Emellertid gälla de
flesta dylika ärenden fall af uppenbar sinnessjukdom eller
någon annan därmed likvärdig sinnesförfattning i så grof och
påtaglig form, att den näppeligen kunnat undgå ens en laikos
iakttagare. Och äfven i sådana fall torde mångenstädes doma-
rens och rättens åtgöranden mera vara att anse som en efter-
gift för rådande konjunkturer och den uppmärksamhet, sinnes-
sjukdomarne alltmera ådragit sig i pressen och inför den all-
männa meningen. Månne jag misstager mig, om jag tror, att
flertalet domare, bundna i sin traditionellt straffrättsliga upp-
fattning, ofta skaka på hufvudet åt tidens farliga tendenser
och oroligt spörja sig själfva, hvarthän skall det gå med rätt-
visan, när hvarje brott göres till ett sjukdomssymptom? Jag
återkommer härtill senare.
Men jag har i det föregående icke åsyftat fall af sinnes-
sjukdom, hvilka på grund ogynnsamma förhållanden fört till
brott mot lagarne. Jag afsåg förbrytelsen i något egentligare
mening och kräfver äfven där ett djupare intresse för förbryta-
ren. Det finnes en skala af skiftningar i det moraliska an-
svaret och en motsvarande skala ifråga om mottaglighet för
korrektion, och äfven i dessa afseenden kräfver förbrytaren
uppmärksamhet och intresse från juristernas sida, så framt en
straffrättslig utveckling öfver hufvud taget skall vara möjlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
