Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
till synes så oförenliga synpunkter. Här iir lagen iinnu så
ofullkomlig och så litet ägnad att skydda samhället mot upp-
repade förbrytelser, att en reform af densamma bör anses i
högsta grad önskvärd. Vid en sådan reform bör minskad till-
)äknelighet såsom rättsgrund för en nedsättning af straffet försvinna
ur strafflagen. Det är absolut oförenligt med en rationell
skyddslagstiftning och tillgodoser på ett högst ofullkomligt och
ytligt siitt de hänsyn lagen bor taga till förbrytaren.
För ett fullständigare förstående af de invändningar, som
kunna göras mot den minskade tillräknelighetens begrepp hän-
\ isar jag till frågans utförliga behandling i Herrlins arbete
»Tillräknelighet ocli själssjukdom». Jag skall här blott i förbi-
gående vidröra några synpunkter.
För den, som införlifvat determinismen med sitt tänkande,
måste tillräkneligheten inför lagen betyda »den normala förmågan
att låta sig bestämma af motiv» (v. Liszt). Den, som i sitt hand-
lingssätt låter sig bestämma af motiv, hvilka inför ett allmänt
mänskligt bedömande äro fattbara och begripliga, de må för
öfrigt vara goda eller dåliga, är att anse som tillräknelig,
den, som handlar på grund af oberäkneliga och obegripliga,
perversa, absurda och monstruösa bevekelsegrunder, hvilkas
sammanhang förlorar sig i det abnorma och laglösa, är att
anse som otillräknelig. Behåller man äfven minskad tillräkne-
tighet som rättsnorm, då ger man sig villkorligheten i våld.
Minskad tillräknelighet är ett obestämdt något, som flyter
mellan tvenne ideela poler, något som i det konkreta fallet
är omöjligt att gripa och fixera samt lika omöjligt att vid
straffmätningen rättvist värdera.
Jag har redan antydt, att vissa omständigheter, som inne-
bära minskad tillräknelighet t. ex. imbecillitet, med hänsyn
till samhällets säkerhet snarare synas böra medföra en skärpning
af straffet än en minskning af detsamma, och det kunde ju
också tyckas som om brottslingen hade större gagn af ett skärpt
straff, i den mån hans sinnen äro slöa och omdömet trögt.
En dylik skärpning af straffet tillämpas ju ock vid åter-
fall i brott, hvilka återfall i själfva verket för den sakkunnige
ofta afslöja — långt mindre än den genom återfallet ådagalagda
»större brottsligheten i viljan» — en minskad tillräknelighet i form af
imbecillitet eller allmän moralisk aftrubbning och degeneration. Visser-
ligen sker här skärpningen af straffet med förbiseende af den
minskade tillräkneligheten på vissa mera abstrakta rättsgrunder,
men äfven under förutsättning att man i ett visst fall gjort klart
tor sig, att en förbrytare är, absolut taget, »mindre tillräknelig»,
kan det vara nödvändigt att skärpa hans dom till skydd för
samhället. I sådana fall går straffet likväl utanför sitt straff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
