Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Mosjö och Täby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konsist. i Strengnäs och klagade sin nöd: “hans prestg. var
till hus och åker alldeles nederrött och i grund
förderfvad“. Får han ej förskoning från utlagorna och skulden,
måste han “blind och vanför gripa till käppen och säcken
och i mörkret gå omkring och vid hvar mans dörr söka
sitt dagliga bröd“.
Om han nu fick någon hjälp att betala skulden,
därom förmäles ej. Annars brukade den tiden presterna vid
sina möten göra sammanskott åt dem, som genom
olyckshändelser drabbats af svårare förluster. Schepheri
lefnadsöden te sig vid denna tid i mycket tragisk dager, men
slutade ändå icke i fullständig hopplöshet. Konsist. blef
hans räddande genius. Komministern beordrades att
upphjälpa prestg., som ingalunda skulle få “ligga för fäfot“;
samme man — komminister Kexlerus i Mosjö — fick också
taga hand om pastoralvården, men “måste dock något till
emerito afstå“.
Mäster Sch. var sålunda, fastän på lindriga vilkor,
skild från tjänsten, om på grund af blindheten och
vanförheten eller för “lånet“ ur kyrkokassorna, lämna vi osagdt.
Men hvad han skulle få af komministern och v. pastorn,
blef intet; ty Kexlerus yttrade, att han “knappt kunde
uppehålla sig själf vid prestg., än mindre afstå något till
pastor emeritus.“ Konsist. beviljade då (1712) ett gratial
af 30 till 40 tunnor spannmål åt Sch., på det att han “en
promotus magister och gråhårig prestman icke måtte
behöfva gå som ett spectaculum för världen“.
Denna sin eländes tid öfverlefde han ej länge; ett par
månader senare var han död s. å. 1712 i juli. Kanhända,
han, stiftets mest hemsökta prest, n:r 13 i denna serie,
fick dessförinnan smaka den frid, som världen icke hade
att gifva för hans räkning.
Schepherus var född i samma pastorat, där han sett
sin “kurbits både blomstra och förvissna.“ Skeppsta gård
i Täby socken var hans barndomshem; däraf togs också
hans namn, som försvann ur herdaminnet med hans son.
Hans sorgliga öden förtjäna vårt deltagande, ej vår dom.
“Icke vägde du den börda, ödet på hans skuldra laggt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
