Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Örebro med Ånsta och Längbro - Komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos honom, den genom hårda pröfningar brådmogne, en
sällsynt energi, som skulle fram på den väg, försynen
utstakat. Men för att lifnära sig måste han som andra
fattiga djäknar sjunga för maten utanför vexiöboarnes dörrar.
Slikt tiggeri bar mycket emot för Erland, och det lifliga
humöret — det rann några droppar sydländskt blod i hans
ådror — brusade stundom upp, när hans rörande sång
möttes med snäsor och afvisningar. Det gick ej så lätt
att vandra omkring med sångens glada makt vid sådana
tillfällen för en gosse, som var lika stolt som fattig. Han
begaf sig så till Kalmar, där han hoppades få komma i
åtnjutande af s. k. socknegångspängar, ett mindre
förödmjukande djäknetiggeri. Men som det äfven där, i denna
nya form af bettlande, slog ganska dåligt ut, “ja, så, att
han icke af socknegångspängarne kunde hafva sitt
uppehälle“, så skuddade han snart Kalmarstoftet af sina fötter
och flyttade sitt djäknegeschäft först till Jönköping och
sedan till gymnasiet i Roeskilde i Danmark 1570, där han
stannade i 5 år och afslutade sina studier, så att han
efter någon tids vistelse vid akademien för teologiska
studiers idkande kunde börja sin presterliga verksamhet.
I Småland, sin födelsebygd, hade han ej lust att stanna.
Östergötland, i hvars stiftsstad han ordinerades, lockade
honom ej häller; där fans för mycket af påfvisk surdeg
i lära och kult, seder och bruk. Och aldrig kunde där
stå sämre till än nu, år 1576, då Erland inträdde i
kyrkans tjänst, ett år, då “Röda boken“ blifvit påbjuden af
konung Johan såsom Sv. kyrkans bekännelsebok. Men
hertigdömet var ett förlofvadt land för hvarje fast luteran.
I Södermanland, Nerike och Värmland styrde och ställde
så godt som enväldigt den protestantiskt sinnade hertig
Karl. Och på Strengnäs åldriga biskopsstol satt vid denna
tid Nicolaus Helsingus, en kämpe god, som på många sätt
lagt i dagen sin luterska rättrogenhet och inom sitt stift
vidtagit många nyttiga åtgärder för att utrota hvarje
kvarlefva af påfvisk vidskepelse, bland annat låtit igenfylla
S:t Eskils källa i närheten af Strengnäs, dit folk gjorde
vallfärder och offrade pänningar och dyrbarheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
