Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Asker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Folien uppgifver, utan redan 1577 blef kkoh. här. Orator
vid prestm. i Str. 1585 "de sacramentis". Deltager i
kyrkomötena i Örebro och Upsala 1588 och 93. Död 1594.
Om de närmare omständigheterna vid hans död är
antecknadt, att han blef funnen liggande liflös i den
öppnade dörren till sitt rum, liksom hade han velat gå ut,
men plötsligt blifvit träffad af slag.
Barn: en dotter, g. m. kkoh. Laurentius Olai i
Lillkyrka.
11. Olaus Helsingius, kkoh. här 1594. Död 1604.
Under hans tid blef Lennäs, som hittils alltid varit annex
till Asker (se n:o 8, "herr Lars i Asker"), skildt från
moderförsamlingen för att utgöra ett själfständigt pastorat.
Anledningen därtill skildras sålunda i en skrifvelse 1733
till konung Fredrik I från bönderna i Asker: "I konung
Karl IX:s tid var en gammal vällärd och ålderstigen
kyrkoherde i Asker, herr Olof, som hade till kapellan en orolig
och olärd person, herr Jöns, hvilken begick stämplingar
mot kyrkoherden hos Bispen M. Peer; ty denne var
Bispens synnerlige vän och hans vagnmakare, och begärde
såväl hos Bispen som hos konungen att få Lennäs skildt
från Asker, hvilket han påstod vara enligt med pastors
önskan. Då samme konung en gång kom till Segersjö
och den gamle kyrkoherden Olof predikade, begynte
konungen efter predikan tala med den gamle presten, om
han ock önskade att blifva af med sacellanian. Ja, det
vill jag visst, menade gubben, som var lomhörd och ej
förstod bättre, än att konungen frågade, om han ville
blifva af med sacellanen; härigenom fick biskopen detta
gäll (Lennäs) åt kapellanen, som sålunda "falskeligen den
gamble mannen brödhet utu handen bedragit hade".
En annan gång, när konungen åter besökte Segersjö
och blef underrättad om kapellanens bedrägeri, lät
Konungen tillbörligen näpsa honom för den falskhet han visat
mot sin kyrkoherde och det missnöje han åstadkommit i
socknen, samt lofvade bönderna, att annexan snart skulle
läggas tillbaka till sin rätta kyrkosocken igen, "på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
