Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Ekeby och Gällersta - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
voro sjukliga och fingo tjänstgöra endast kortare tider.
Det första, som föll honom i ögonen, var den vårdslöshet,
hvaruti ungdomen växte upp, lämnad som den var åt sig
själf utan undervisning och ledning; ingen skola fans, och
högst få kunde läsa i bok. Här var ett fält för Bildman,
som nu kom med räddningen, en hel lärarekår, som han
presenterade för församlingen: en gammal invalid och en
gumma från fattighuset. Med dessa ringa och skröpliga
medel skulle civilisationens väg banas för det uppväxande
släktet. Men man motsatte sig "nyheterna". Bildman
visade emellertid, att det var nödvändigt och att
undervisningen var så billig: gumman hade ju kost på fattighuset
och invaliden skulle fägnas med matskott i tur och
ordning från gårdarne.
Mindre lycklig var Bildman i en annan fråga, då han
framkom med det mindre välbetänkta förslaget att låta
Gällers ta gamla bofälliga kyrka förfalla eller rasera
densamma, för att använda materialet till Ekeby kyrkas
reparation och utvidgning för att blifva tillräcklig för båda.
församlingarne. Det blefve ju billigare att hafva en kyi:ka;
än två att bygga och underhålla. Båda församlingarne,
isynnerhet Gällersta, satte sig med all kraft häremot. De
erinrade om, att deras kyrka för 50 år sedan (1691) blifvit
reparerad "så till torn som tak"; de mente det vara
okristligt att fördrifva dem från deras kyrka och
kyrkogård; de skulle icke få hvila i sina fäders grafvar. Deri
energiske Bildman lyckades ändå drifva sin vilja igenom,
dock först sedan han fått landshöfd. frih. Hamilton i
Örebro på sin sida.
Men vägen till landshöfdingen, som skulle, veta bot
för allt, kände ock Gällerstaboarne. Och nu afgick till.
Örebro en ganska ovanlig deputation, en högtidsklädd skara
af bondkvinnor, unga och gamla från Ekeby och Gällersta,
som uppvaktade "Hans Excellens" och med böner och
tårar bestormade honom att icke gilla och stadfästa
kyrkoherdens förslag om kyrkornas sammanbyggande, utan låta
dem behålla hvar sin kyrka och hvilostad i fädernas
grafvar. Landshöfdingen var en vänlig man, som ej kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
