Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Sköllersta - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
bäst vid lif och innerligast gladde sig åt den ljusnande
morgon, som uppgick med kallelsen till Upsala möte.
Härstammande från en gammal tysk adlig släkt, som
redan på 1400-talet var bofast i Sverige, hade Prytz mer
än någon annan af sina ämbetsbröder tillfälle att komma
i beröring med den tyska reformationen, dels genom sina
studieresor i Tyskland, dels ock genom sina tyska
släktförbindelser och icke minst genom sin uppfostran i
Örebro, hvarest den låga, som tändts genom de bekanta
smedssönerna Olaus och Laurentius Petri, flammade högt
vid Henrik Prytz’ skoltid. Det låg för öfrigt, om vi ej
bedraga oss, i Prytz’ skaplynne ett äkta drag af
nordmannakraft och manlig beslutsamhet, som, när han trott
sig spana idealet, höll det stadigt i sikte, tills det var
full-leligen hunnet. Detta drag var fäderneärfdt och hade
inom Prytzska släkten fordom riktats lika skarpt mot
reformationen som nu för densamma. Hans farfars far,
ättens stamfader, den vid sin död hundraårige
krigsöfversten Claes Prytz, han, som importerade släkten till
Sverige och under Sturarnes tid tjänade svenska fanan, var
en af dem, som satte det mest energiska motstånd mot
Gustaf Vasas planer att införa reformationen i Sverige.
Helt visst ansåg han sig i likhet med biskop Brask
kämpa för en rättfärdig sak och aktade därför intet offer
för stort. Släkten, ursprungligen rik, blef genom detta
krigsöfverstens motstånd fattig. De många gods, den ägt
i Nerike och Arbogatrakten, gingo härigenom förlorade,
äfven det gamla kära familjegodset i Sköllersta, hvilket
allt af Gustaf I indrogs till kronan. Dennes son Hans
blef snart en lika varm anhängare till protestantismen,,
som fadern i lifstiden varit till påfvedömet. Från början
munk och en from och allvarlig munk i Riseberga kloster,
ägnade han sig där med ifver åt bön, fasta och skriftens
ransakande, som han dagligen lät sig föreläsas. Han hade
nämligen i sin späda barndom blifvit blind. Men när han
sedan 40-årig återfick, såsom genom ett under, sin syn,
öfvergick han till den evangelisk-luterska läran, om hvars
sanning han i klostrets stillhet hunnit öfvertygas, lämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
