Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Sköllersta - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
land och därvid starkt påverkad af den kände
lekmanna-pred. C. O. Rosenius i Sthlm, fattade han snart den
andliga situationen och ställde sig redan från början vänlig,
men kanske ock något okritisk, till de lifsyttringar, som
här mötte honom, och råkade därigenom få en något
oklar kyrklig ställning. Hans lut. kyrkliga ståndpunkt
blef dock efterhand säkrare. Han undvek emellertid all
polemik och alla lärotvister och sökte samla alla omkring
det stora ena, vittnesbördet om nåden i Kristus och lifvet
i föreningen med honom.
Som predikant tillhörde prosten T. den
rosenianskt-luterska riktningen och predikade väldeliga mot all
egen-rättfärdighet, hvarjämte han flitigt framhöll den stora
hufvudsaken synd och nåd i ljuset af Kristi person och verk,
utan att dock förbise helgelsens nödvändighet.
Beträffande formen af sitt föredrag älskade han företrädesvis
bild- och liknelsespråket, någon gång så i förkortning
användt, att han för mången blef dunkel. Han tyckte sig
aldrig utlärd i predikokonsten, utan gjorde sina
anteckningar för söndagen redan i veckans början, och detta
intill slutet.
Energisk och driftig äfven i skötandet af sitt
landtbruk, kunde T. vid det lilla skolprestbostället på Mörkön
ej blott hålla nöden från sin dörr, utan ock bland en stor
barnskara uppfostra 2 söner till läkare. Af naturen barsk
och sträf, lärer T. haft att kämpa mot ett något häftigt
och uppbrusande lynne. Han var på fädernet af wallonsk
härkomst och hade kanske några droppar sydländskt blod
i sina ådror. Det kristliga sinnet kom hos honom allt mer
till genombrott, utveckladt under arbete, bön och strid.
Sedan T. i oktober 1888 bortgift en dotter, började
lefnadsdagen liksom skymma för honom. Han skref till
en yngre ämbetsbroder, som nyligen tillträdt ett pastorat:
"Eder trefnad gör oss godt att höra. Må Herren stå oss
bi i dessa täta växlingar. Jag börjar bäfva, då jag finner
mig vara den äldste tjänstgörande pastor i stiftet. Herre
Jesus, hjälp du oss alla inom det nya Salems port!"
Hans afskedshälsning var: "Kristus har jag predikat, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
