Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Stora Mellösa och Norrbyås - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
i
vår studiosus, som, ehuru han i 15 år varit student, ej’
hann avancera längre än till presterande af det
nödtorftigaste för att 1738 mottaga sacros ordines.
Axel Broms hade emellertid knappt hunnit prestvigas,
förrän han genast sökte och erhöll anställning som
krigsprest. Hattpartiet hade då nyss kommit till väldet, detta
parti, som, blandadt af Sveriges stora krigiska minnen,
intet högre önskade än krig. Rykten voro ock i omlopp,
att svenskarne åter ville göra gällande sin forna
häge-moni i Östersjöprovinserna. Och Broms blef krigsprest
för att få vara med om detta. Stackars Bromsen! Det
blef en allt annat än angenäm bekantskap.
Redan året efter sin prest vigning följde han Nerikes
och Värmlands reg. till Finland och delade med trupperna
4 år af mödor och faror, hungersnöd och sjukdomar samt
det värsta af allt — nederlag och vanära. "Aldrig trodde
jag" — yttrade den gamle fältprosten — "att sönerna till
Karl Xll:s bussar skulle så illa häfda den svenska fanans
gamla ära; men" — och här sänkte han rösten — "så
var det ej soldaternas fel, utan befälets (Buddenbrock
och Lewenhaupt), som bättre passat att sitta hemma och
käbbla med mössorna, än föra de käcka svenska gossarne
i elden." Minnena från Willmanstrand 1741 22/8 kommo
särskildt den gamle om svenska vapnens ära så ömtålige
fältprostens hjärta att blöda. Han blef dä tillfångatagen
och skulle sannolikt blifvit i likhet med två andra prester
massakrerad, om han ej räddats som genom ett under
och blifvit ansedd som död. När han sedan kvicknat till
och, in på bara kroppen spolierad, fått en gammal rya
att skyla sig med, måste han i denna habit följa de andra
i fångenskapen.
Ett år senare träder han åter fram på arenan, vår
redlige fältprest. Det var en liten skärmytsling 1742, som
icke inverkade på krigets utgång, men dock en liten
ljusglimt från Narvas dagar, den hårdt när enda framgången
under detta olyckliga krig. "Vi stredo för Gud och
fädernesland, för hem och härd, för maka och barn, men så
vunno vi ock en skön seger." Skada blott, att svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
