Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Svennevad - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
i Sköllersta 1752. Huspred. i Sthlm hos presicl. i
krigskoll. Dan. Joh. Zander 1755. V. past. i Axberg 1759,
clito här 1760. År 1761 reste han åter till Sthlm och
utnämdes 1762 till e. o. kungl, hofpred., men uppfördes
först 1764 på tjänstgöringsturen, emedan hans enskilda’
angelägenheter ännu icke tillstadde hans ständiga vistelse
i Sthlm. Kkoh. här på nästan enhällig k. 1766, tilltr. 67.
Död 1775 5/10.
Dahlbom är den siste, som lämnat bidrag till de
Mell-ringska anteckningarne, då han om sig meddelat följande:
"År 1767 pingstdagen, som inföll Junii den 7, giorde, gifve
Gud! i en välsignad stund iag Anders Gust. Dahlbom
inträde i Swinewadhs kyrkia såsom Pastor."
I D. möter oss en, såsom det vill synas, varmhjärtad,
välvillig och sympatisk personlighet. Kanske röjer sig hos
honom något af f. d. hofpredikantens sirlighet och
belef-venhet; kanske var det ock detta, som på hans första
sockenstämma föranledde dåvarande ägaren af Bo att
"med ett prydeligt tal lyckönska församlingen till sin nye
pastor." Men om han ock hade något af hofmännens
vettiga sätt i sitt yttre, så synes han ej häller ha saknat
hjärtats ädelhet och tilldragande förmåga. Vanligen
slutade han sockenstämmorna med tillönskan af Guds nåd
och välsignelse, såsom ock i äldre tider stundom brukade
ske. Efter Dahlboms tid blef detta snart sagdt en
stående regel, som ägt bestånd in i senare tider. En
endräktens och fridens stämning synes ha hvilat öfver D:s
sockenstämmor. Han lyckades bringa till slut en 30-årig
strid om den nya sockenstugans lämpliga uppbyggande,
ett slut så lyckligt, att "allmogen på stämman betygade
sin glädje däröfver".
Om hans inflytande på det sedliga lifvet, kan man
väl icke sluta af stämmoprot. Men det förefaller, som
om folket på denna tid lefvat ordentligare, stillsammare
och sedligare, än hvad sedan blef fallet, då
bränvinsfio-dens alla fördämningar sprängdes och dess olycksböljor
fingo fritt öfverspola landet. Sällan förekommo nu några
disciplinmål till behandling; intet hör man talas om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
