Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Svennevad - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
kadt motstånd — bland annat när han ville få den nya
psalmboken år 1824 införd, då menigheten "undskyllde
sig med brist på böcker" — af en och annan bland de
mycket själfständiga Hardemogubbarne.
I Svennevad, där han verkade i 33 år, fick han på
sin lott att fortsätta Esplings reformationsarbete. Också
kan det ej nekas, att under hans tjänstetid ett
framåtskridande till ett bättre förspordes i sedligt och
borgerligt afseende. I likhet med Espling sökte han särskildt
motarbeta tidens värsta onda, dryckenskapen. År 1831
var till och med en nykterhetsförening på tal, men till
längre än förslag kom man dock icke. I allmänhet vann
Askengrens reformförsök genklang bland menigheten.
Oppositionslustan från Esplings tid hade nu lagt sig både
hos högre och lägre. Men så gick ock A. visligare och
försiktigare till väga. A. ägde en icke ringa portion
godmodighet och humor, något, som icke förspordes hos
Espling. Äfven hade A. större förmåga än E. att göra sig
förstådd af folket och vinna dess förtroende. Detta allt
gjorde, att A. hördes utan motsägelse äfven då han talade
bestraffningens ord, samt att han lyckades utföra sin
kallelses värf med en viss kraft, utan att framkalla
stridigheter. Drag af personlig välvilja och människovänlighet,
ett vittnesbörd om en nyare tids humanare åskådningy
saknas icke i Askengrens ämbetsverksamhet. Därom kan
t. ex. ett yttrande på en sockenstämma 1850 vittna, då
han klagade öfver den gängse dryckenskapslasten. "Jag
har" — säger han — "ej velat anmäla dem (de
utsväfvande) till lagens straff; ty om den fattige utarmas
genom böter och utmagras genom vatten och bröd, så
straffas han icke ensam, utan ock hustru och barn genom
hans minskade arbetsförtjänst. Någon sann förbättring af
sådan bestraffning är ock tvifvelaktig, ty den rätta
förbättringen utgår inifrån, från själen och hjärtat, som inser
det låga och förnedrande i sitt fel. Till detta hjärta har
jag velat vädja."
Detta är ju rätt och kristligt taladt, A. hade således
kommit ifrån en äldre tids uppfostringsprinciper genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
