Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glanshammars kontrakt - Glanshammar och Ringkarleby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
ej hafva hittat vägen till hennes lyckliga hem. Man skulle
hafva hört henne, när samtalets gång kom in på forna,
längesedan försvunna tider. Då var gumman i sitt esse.
Hur hon då, medan knyppeldynan hvilade, kunde berätta
historier, den ena roligare än den andra, från hennes egen
ungdom, liksom äfven från hennes mors och mormors
dagar! Allongeperuker, glada menuetter och små
hemtrefliga interiörer från drottning Lovisa Ulrikas och den
tredje Gustafs dagar dansade då om hvart annat i hennes
minne och kommo henne att lefva upp igen i hennes
ungdoms dagar. Det eldiga, sydländska lynnet förnekade
sig ej.
"Tant Atalanta", såsom vi komma att kalla henne af
skäl, som vi längre fram få höra, härstammade nämligen
på fädernet från "la belle France", såsom hon själf med
en viss stolthet omtalade. På mödernet hade hon
fräjdade holländska traditioner. Hennes fader, hofkamrer L.,
var fransman och bodde på ett af drottning Lovisa Ulrikas
favoritslott i Upland, nämligen Svartsjö kungsgård, som
han arrenderade på så billiga vilkor, att han endast
behöfde leverera 12 pärmar hö om året till det kungl, stallet,
en ynnest, för hvilken L. dock hade sin fader, Lovisa
Ulrikas gunstling, att tacka. Denne, tant Atalantas farfar,
hvilken inflyttat från södra Frankrike till Berlin och där
vid Fredrik den stores hof tillvunnit sig en smickrande
uppmärksamhet för sin manliga skönhet, sin elegans och
sina talanger, hade sedan varit den unga, begåfvade
preussiska prinsessan följaktig till Sverige. Och här
lyckades han vid konung Adolf Fredriks hof göra sig så
godt som oumbärlig genom sitt glada och hurtiga lynne,
hvarigenom han ofta kom i tillfälle att skingra det moln,
som esomoftast ville lägra sig öfver den svenska
konungaborgen under de förtretliga tvisterna med rådet om makten
i landet. En gång, berättade tant Atalanta, fick han dock
göra konungaparet en ännu större tjänst; och hvem vet,
huru det gått med krona och spira, lif och allt, om inte
min farfar då varit tillstädes.
Det var vid Svartsjö en klar och strålande junidag
rv 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
