- Project Runeberg -  Strengnäs stifts herdaminne. 4. Örebro, Askers, Glanshammars, Kumla och Edsbergs kontrakt /
370

(1901) [MARC] Author: Klaës Alfred Hagström - Tema: Biography and Genealogy, Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glanshammars kontrakt - Götlunda - Kyrkoherdar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

mötet 1724; men ett verkligt eller låtsadt benbrott gjorde,
att en annan måste företräda hans ställe. Afsatt för mycket
oordentligt uppförande 1736 10/10.

G-. 1719 m. företrädarens änka Kristina Ignelius från
Lerbäck, som öfverlefde honom.

21. Israel Molin (1739—67) f. 16811j11 i Y.-Selö
prestgård, där f. var kkoh. Faderlös vid endast 3 månader,
fick han jämte de öfriga syskonen den omsorgsfullaste
uppfostran af en vis och ömsint moder. G-ymn. i Str.
1695, hvarvid han mest lefde på socknegång.*) Stud. i
Ups. 1702, hvarest han i 2 år innehade akademisk
kondition. Pvgcl i Str. 1707. Tj.- och nåclårspred. vid sacel-

*) Kungl. Förordningen af den 28/6 1692 stadgade,- "att inga
tiggarpojkar, utan endast indelte djäknar skulle få för dörrarne
sjunga för allmosor." Den s. k. socknegången var dock icke något
tiggeri och utgick icke efter hvars och ens godtycke. Enligt taxa
var bestämdt, huru mycket hvarje hemmansägare skulle betala. Vid
hvarje läsetermins slut, och således i äldre tider 4 gånger om året,
fingo djäknarne anvisning på sin socken, af hvilken en hvar skulle
få uppbära denna afgift, och erhöll därtill af rector scholæ ett s. k.
socknebref. Socknarne voro indelade i för- och efter socknar.
Försocknen inbringade mest. Det tillgick på dessa färder ej alltid så
ordentligt. Man visste att berätta om djäknars skalkstycken under
deras socknegång. Regeringen insåg ock, att detta kringstrykande
lif icke var någon god uppfostran. Redan på mötet i Örebro 1529
blef det djäknarne förbjudet, "att gå allt för länge på bygden efter
theras allmoso; och skulle förmanas, att the icke förde lögn och
drafvels tidende ibland folket; ej häller. bedrifva ribalderi; hvarom
borde skrifvas till kyrkopresterna, dit the sändas, att the togo der
wara uppå". Genom riksdagsbeslut 1624 7/4 afskaffades
socknegången "såsom ett stort hinder för ungdomens studier, och en rot
till allahanda odygd, lättja och tiggeri. Men på det att den
fattiga ungdomen icke desto mindre skall blifva underhållen och
försörjd, så skall hvar man, som å landet sitter och bofast är, han
vare sig helgårdsbonde, half tredings eller fjärdingstorpare årligen
hjälpa till nästliggande skolors fattiga djäknar sex öre pänningar."
Men detta måtte snart hafva upphört; ty djäknarne uppburo
alltjämt sina socknar. Enligt kungl, bref 1695 4/11 fick det "ej häller
djäknarne betagas att själfva besöka församlingarnes invånare och
sålunda upphämta deras del." På 1770-talet afskaffades det.
Kollekt till läroverken skulle i stället upptagas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:24:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strher4d/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free