Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Askersunds landsförsamling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
lefver ännu, väl ej längre i våra ecklesiastikmatriklar,
men bland "de civile".
S. ställes af "de gamla papperen" i en sådan dager,
att’ han förtjänar vitsordet: "en trogen herde". Sina bästa
egenskaper hade han ärft, icke efter sin fader i Hardemo,
hvilken förde en oordentlig vandel, som slutligen bragte
honom i olycka, utan af sin ädla och fromma moder,
Anna Hedenia, kkohdedotter från Viby. Ledsamheterna
i hentmet, som han delade med sin moder, gåfvo tidigt
stål åt den unge gymnasistens vilja, hvilken föresatte sig
att med Guds hjälp taga varning af det onda exemplet
och blifva en rätt själasörjare. Vägen därtill gick
emellertid genom bön, kamp och strid samt många bekymmer.
Till en början tog den vänlige lektorn och prosten i
Ö.-Selö Ingel Hellstadius, som själf nyligen förlorat en
kär son, hand om S. och sände honom till Upsala, "i akt
att något utföra". Men när deniie välgörare snart dog,
stod blott en väg öppen, nämligen att lifnära sig genom
konditionerände ¾om informator. Själf till ytterlighet
underskattande sin förmåga, niåste han af andra skjutas
ft¾tm ocK "förmåddes så: att antaga en förmånlig kondition
i generalen C. A. Dohnas hem på Stjernsund, där han
blef anställd "till betjening" (ledning) för de unge
grefvarne. Härmed fortsattes i 7 år eller till år 1746, "då
han under något lysande hopp, som dock snart försvann,
begaf sig till Strengnäs och under den tiden gick
åtskilliga studerande tillhanda med information." Hvad detta
"lysande hopp" innebar, som i Strengnäs hägrade för den
unge studenten’, känna vi ej. Men "efter något tillhåll"
hos prosten i Sala befinner han sig snart ute i bygden
för att "betjena" adliga hus med information och
predikande, först i Upland hos grefvinnan Sture-Piper, sedan
vid Stjernsund hos burggrefvinnan Dohna-Soop, där han
vistades som husprest och genom redligt nit grundlade
sin framtida lycka.
Husprest, som han här kallades, tyckes likväl ha varit
en anteciperad titel, ty prestvigd blef S. ej förrän
följande år (1749) på kallelse af nyssnämda grefvinna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
