Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Hammar - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
församlingens vänskap och förtroende och manade till
samdräkt, ordning och stillhet, åtnjöt aktning och begynte
gripa in i ledningen af socknens öden med kraft och nit.
Huruvida han nu inlade för mycken kraft, där
Hammars-boarne själfva ville styra, är okändt, men det dröjde ej
länge, förrän förhållandet ej längre blef, som det borde
vara mellan pastor och församling.
Nu är kändt, att Hammarsboarne förr voro mycket
snare att i kapitlet åtala sina prester, ett förhållande,
styrkt äfven af senare tilldragelser, då en v. pastor där
bland annat lades till last, att skolrådets ledamöter voro
mycket tröga att infinna sig på sammanträden. Så blef
nu kkoh. Erik Wallén 1830 åtalad för det han från kyrkan
tagit spik och kanske äfven andra byggnadsmaterialier,
hvarjämte äfven lades honom till last några oegentligheter
vid en landtmäteriförrättning vid prestgården enligt ett
bref från biskop .Thyselius, som skrifver mycket vänligt
och tröstande till honom, sin gode vän. "Jag kan icke
föreställa mig annat," säger biskopen, "än att min
värderade broder blott såsom lån användt dessa materialier,
och hvad landtmäteriförrättningen beträffar, höll ju min
käre bror honom med bostad och mat under
förrättningen," hvilket han råder honom att anföra i sin
förklaring.
Äfven andra drag kunna anföras, som visa, att
församlingen var föga vänligt sinnad mot prosten W. W.,
som varit en ifrig fiskare, så ifrig, att han till och med
en söndagsmorgon icke kunde afstå från att vittja sin
fiskredskap, råkade därvid ut för ett svårt äfventyr. En
häftig storm utbröt, som dref honom allt längre från
kyrkan och stranden. Tiden för gudstjänstens början
närmade sig allt mer. Med en viss skadeglädje stod
kyrkfolket och såg sin pastor oroligt kämpa med vågorna,
utan att göra något för att bispringa honom. I stället
förordnade kyrkvärdarne om sammanringning, som
naturligtvis ännu mera ökade obehaget i prostens ställning.
W. var en skicklig landtbrukare "och gagnade därutinnan
såsom en föresyn."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
