Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Kumla - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården i något mål jämte annan disciplin och hushållning
inom församlingen röra kunna."
Vi finna här den första tanken på ett slags kyrkoråd
att biträda pastor. Åt en afdelning af dessa "24 äldste"
uppdrogs nu "besvär, ansvar och redogörelser med
kyrko- och fattigkassornas förvaltning, capitalers utlånande m. m."
på det "läraren måtte vara mera oförhindrad att föra
Andans ämbete".
Beträffande fattigvården "vardt slutet och beviljat, att
alla socknens fattiga skulle indelas på hemmanen och där
få nödtorftigt underhåll". Men år 1770 blef på grund af
herr Ture Gyllenspetz’ på Säby mycket "rörande ordalag"
beslutet, "att de sängliggande och uslaste skulle få
sammanskott; de, som förmå att gå, men ej att tjäna sig
födan, få sig till hjälp besöka socknens invånare, men
med ett märke på bröst eller arm, hvarigenom de kunna
skiljas från utsocknes fattiga." Dylika sammanskott skedde
genom kollekt, och skulle presten hvarje söndag i
"kyrkokladden" anteckna, hvad som inflöt till kyrkan och de
fattiga.
Till de sjukas tjänst i församlingen ställdes
kyrkvaktaren, som "utan minsta gensägelse skulle betjäna dem,
dock emot medicamenternas betalande."
Vidare ville prosten S. göra gällande K. Maj:ts bref
till biskop och konsistorium af den 19/2 1768 angående
"socknescholars" inrättning i församlingen; men allmogen
ursäktade sig, under stort beröm öfver öfverhetens nit,
med de dåliga tiderna, klen skörd m. m. Samma nej fick
prosten, när han jämte flera af herrskaperna ville, att det
96 alnar höga trätornet skulle "afsågas, emedan fara vore,
att det blåste ned och fördärfvade både kyrkan och många
människor." Nej, menade allmogen, det är ej så farligt;
och så togo de syn på tornet, som förklarades vara
kärnfriskt och kunna stå ännu i 100 år. Att bönderna hade
rätt visade sig 70 år senare. Fastän tornet under tidernas
lopp blef lutande, befans det likväl (1829—34), när nya
stenkyrkan skulle byggas, så fast sammanfogadt, att det
med största svårighet kunde nedbrytas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
